Nu börjar resan
lida mot sitt slut. Vi har rest runt i 3 veckor men det känns så mycket längre.
Tiden har gått fort och långsam på samma gång. Det har varit så otroligt många
upplevelser och möten med människor som gör att huvudet och hjärtat är helt
fullt av intryck. För mig som ledare har resan varit speciell på många sätt.
Att få följa och leda andra som möter en helt ny kultur är verkligen en
upplevelse. Jag har tidigare arbetet som volontär och rest på egen hand men
detta har varit något helt annat. Jag får uppleva och se genom deltagarnas
ögon.
Man kan fråga
sig varför man åker till semesterparadiset Zanzibar efter att ha levt och
andats Afrika under nästan en månads tid? Den frågan ställde sig många när vi
anlände till backpackerhotellet Kendwa Rocks. Vad gör vi här? En sådan här resa
väcker många nya frågor. Man får nya perspektiv, både på det man sett på plats
men inte sällan också på hur livet ser ut på hemmaplan. Tanken med veckan på
Zanzibar är att ge tid till samtal, reflektion, vila och lugn innan det är dags
att åka tillbaka hem till Sverige och Norge.
För mig
personligen har jag haft svårt att helt slappna av. Mår alla bra? Vem skulle
behöva ett uppmuntrande ord idag? Vem behöver utmanas lite extra? Det blir många goda och viktiga samtal. Detta
blandat med god mat och jämna volleybollmatcher i den finkorniga sanden.
Vi kan titta
tillbaka på en fantastisk resa tillsammans med en grupp som ställt upp för
varandra, haft stort tålamod, vågat ta initiativ och testa sina gränser. Jag är
övertygad om att alla har fått med sig många härliga minnen, nya insikter och
perspektiv på livet. En sådan här resa borde alla få vara med om och jag är
otroligt tacksam till KRIK för att jag fått göra den med närmare 30 helt
fantastiska människor. För dig som läst våra inlägg och blivit inspirerad vill
jag uppmuntra att ta chansen att följa med nästa gång KRIK besöker CHRISC!
Gud välsigne dig
och hör gärna av dig om du har fler frågor om resa!
Olle
