Klockan 9 är vi
på plats vid Moi stadium som ligger ganska centralt i staden Voi. Sen en månad
tillbaka har ett stort gäng CHRISC ledare och volontärer planerat den här
årliga turneringen som är väldigt uppskattad i Voi. Det är en heldagsturnering
med totalt ca 40 lag i både fotboll och volleyboll. Två timmar senare sätter
turneringen i gång och då körs 4 mather samtidigt. Två volleboll matcher till
vänster och två fotbollsmatcher till höger. Sittandes på scenen har man en
jätte fin utsikt med berget och fotbollsmatcher rakt framför. Där kan man sitta
länge, njuta av utsikten, titta på alla matcher och möten som sker och bara ta
in allt. Underbart!
Förutom de 500
stycken som deltar i turneringen så är det väldigt många barn och ungdomar som
kommer och kollar men konstigt nog inte alls så många vuxna förutom en del
tränare och ett fåtal föräldrar. Det är söndag så många är i kyrkan idag.
Totalt så var det ca 1000 besökare under hela dagen. Ganska nära Moi Stadium
där vi befinner oss fanns en Gospel kyrka. Ibland kunde man höra musiken ända ner
till fotbolls stadium. Underbart med lite gospel feeling på en söndag, på
swahili dessutom. När man går till
kyrkan i Afrika är dresscoden oftast väldigt uppklätt, så rätt som det var
kunde man se en gullig gammal farbroder med käpp stå och kolla på fotboll eller
så var det uppklädda mammor med gulliga barn i fina söndagskläder.
De flesta lagen
som är med kommer från Voi, både skollag och CHRISC lag och en del kom uitifrån
och hade rest i över 2 timmar. I grenen volleyboll spelar tjejer mot tjejer och
killar mot killar men i fotboll var det blandade lag med både tjejer och
killar. Det var så kul att se så många
tjejer delta i aktiviteterna och att många tjejer även hade muslimsk bakgrund.
Tyvärr är det inte ofta man ser det även hemma i Sverige.
Det är volleyboll
match mellan laget SAGA (Senior Age Group Association) i gul/grönt som spelar
mot Voi Primary i blått. Matchen är ganska jämn men snart tar Voi Primary
ledningen. Jag sitter i skuggan under ett träd och tittar på matchen. Bakom
planen står det en kontainer med texten ”African smile”. I loved it! Den passar
så bra in där and it sure made me smile J En perfekt bakgrund.
Upptäcker att en
kille som jag pratade med förut spelar i SAGA och när han ser mig så ler han
lite glatt och blygsamt . Det är Claimond 12 år gammal (nr 8). Han är både den
yngsta och den minsta i laget. SAGA är ett pojklag under 16 från en skola som
heter Kalela Primary School. Det är Claimonds tur att surva och han gör det
riktigt bra. Kammar hem några poäng åt laget och gör sen en happy dance som jag
faktiskt lyckades fånga på bild. Han blir jätteglad och lyser upp när han får
beröm av Jacob 16 år (nr 7) som är en av de äldsta i laget. Jag både ser och
känner att de har en väldigt fin och harmonisk laganda. De har kul tillsammans.
Det är nog det som gör att
Tyvärr så
förlorade dem. Matchen slutade 25-24 till Voi Primary . Självklart var det lite
surt att förlora efter en sån jämn match men det glömde dem snart bort. Vi
sitter under ett träd så att vi har skugga samtidigt som vi kan hålla koll på
matchen bedvid. Den pågående matchen vi sitter och spanar på är avgörande för om
de går vidare eller inte i sin grupp. Alla är väldigt bra på engelska vilket
många faktiskt är i Kenya och alla pratar i mun på varandra. Det tar lite tid
innan jag lyckas hitta en struktur och vi får till turordningen.
Jacob och
Alexander pratar mest och berättar att förutom fotboll så är musiken ett stort
intresse. Jacob (till vänster) sjunger lite Bongo som är en speciell sorts
musik på swahili där man oftast sjunger
om olika livssituationer och Alexander (till höger) kör lite gospel. Jag ber
dem berätta vad texten handlar om och det förvånade mig faktiskt att båda sjöng
om djupare och spirituella saker. Alexander berättade om sin låt och sa: ”It is
about the hard life” som han förklarade som satan.. ”And then you move to God.
That change in your life”. Min första tanke var, är den här killen verkligen 13
år? Tänker man så här redan som 13 åring? Och det tror jag faktiskt att man kan
göra här. Det ligger nog i kulturen att man uttrycker sig och reflekterar över livet på det sättet samtidigt
som det i musik ska uttryckas lite så också. Det var i alla fall intrycket som
jag fick när vi pratade om musik och om vilka rappare som var bra. P. Square
tyckte vi alla om J
De har spelat i
hop i två år och det här var första gången som som de var med i CHRISC
turneringen. De visade stolt upp sina kläder och förklarade vad allting
betydde, vilket nr, varför de hade valt just det numret osv. men det bästa var
att deras matchkläder var i brasilinens färger, grönt och gult. Vi satt där
under trädet väldigt länge och glömde bort tiden. Tiden går verkligen fort när
man har kul. Snart var klockan 17 och finalerna började närma sig så vi går upp
mot scenen. Nu är det även ett gäng tjejer som är med oss från samma skola. De
börjar prata med varandra lite grann genom mig och jag ställer frågor så att
alla är med i konversationerna. De känner typ varandra men ändå inte. En tjej
säger att de ses varje dag i skolan men då umgås de inte så mycket över
gränserna och om de pratar med varandra så var det oftast bara prat om skolan. Men nu var det en helt annan miljö och
stämningen en helt annan. Det var kul att se och uppleva!
Det är precis
det här som turneringen handlar om. Att ses och mötas över gränserna, umgås, ha
kul och lära av varandra. Det är så mycket mer än en fotbollsturnering. Här
står Ubah, med sina blåvita matckläder och matchande vit slöja och skämtar med
Jacob som är världens skojare. Jag tror aldrig att de två hade stått och pratat
och skojat som de gjorde i dag om det inte vore för att de var på just
