Efter några
dagar i ett hektiskt Moshi med långa dagar och många nya intryck fick vi lämna
stadsbruset i två dygn för att åka på safari. Med rejäla jeepar blev vi hämtade
från hotellet i Moshi och startade den fyra timmar långa bilresan till Lake
Manyara där första dagens game drive (körningen i nationalparken) skulle vara.
När vi kommit ut ur Moshi och passerat Arusha skiftade landskapet och blev mer
glesbebyggt. Röd jord och torra träd så långt ögat kunde nå på båda sidor av
vägen. Med jämna mellanrum såg man både vuxna och barn valla sina boskap längs
vägen och när vi kommit ännu längre från närmsta stad började vi se Massajerna
som är nomadfolket som lever här och vandrar från plats till plats med sina
boskap. De är lätta att känna igen tack vare sina kläder av randiga sjalar i
rött, orange och svart.
Vi kom fram
till platsen vi skulle spendera natten på och fick lägga våra saker i tälten på
det inhägnade området innan vi åkte vidare till Lake Manyara. Viktigt var det
att stänga tälten ordentligt, både för myggens och apornas skull. Efter en god
lunch åkte vi till Lake Manyara, vi hade det väldigt roligt i vår bil och höll
humöret uppe med kex med alldeles för mycket socker i. Eller roligt hade vi det
inte, för det betyder ju lugnt på norska. Vi hade det göjj! Jag och Johan som
utgjorde svenskarna i vår bil fick lära oss mycket norska under de två
safaridagarna med många timmar spenderade i bilen.
Vi kör in på
området av Lake Manyara National Park och de första djuren vi ser precis vid
sidan av vägen är babianer och några andra apor, strax därpå står det antiloper
vid sidan av vägen. Vi kör genom vatten och på gropiga vägar och det torra
skogslandskapet är verkligen speciellt på ett sett men samtidigt precis som man
föreställt sig. Vi kommer fram till ett vattenhål där gnuer, zebror och mängder
med fåglar samlats och verkar inte bry sig överdrivet mycket om varandra. Vi
åker till ett annat vattenhål och får se flodhästar. Lite senare såg vi
giraffer stå och äta från Akaciaträden och när vi är på väg att lämna nationalparken
ser vi tre elefanter som står precis bredvid vägen. De var stora, vackra och
majestätiska. Att få se dessa djur man tidigare bara sett på TV eller i
djurparker i sin naturliga miljö, helt vilda, var verkligen häftigt.
Vi åker
tillbaka till området vi ska sova på ( i tält, bland vilda djur) och bjuds på
en god middag, efter middagen blev det akrobatikshow och dans. De verkade gilla
mig för jag fick gå upp och dansa inte mindre en tre gånger. Natten i tälten
var bättre för vissa än för andra, själv sov jag dock som ett litet barn med
ljuden av naturen utanför tältduken. På morgonen fick vi besök av apor som
försökte stjäla våra saker medan vi åt frukost, men det hör till tycker jag!
Taggade för
safaridag nummer två startar vi med jeeparna och kör till Ngororgoro National
Park och dess väldiga krater. För att komna ner i kratern kör man först uppåt
en bit och molnen låg så lågt att vi körde genom en vit dimma en större del av
färden innan vi började köra ner i kratern. Det gav en kuslig känsla och det kändes
ungefär som om vi var med i filmen Jurassic Park. Vi kör ner i kratern och
häpnas av naturen. Inga bilder kan visa hur mäktig naturen är och man får en
känsla av att man är väldigt liten. I kratern såg vi massor av olika djur,
bland annat zebror, gnuer, bufflar, antiloper, hyenor, flamingos, strutsar och
dagens två höjdpunkter: gepard och lejon. En annorlunda syn var att köra ner i
kratern bland alla dessa vilda djur och se Massajer vandra där med sina boskap,
för att sedan några hundra meter längre bort få syn på ett par geparder. Så
naturligt, men samtidigt inte.
När vi körde
ut ur kratern efter några timmars game drive hade molnen skingrat sig och man
kunde på riktigt se dess storlek. Vi körde, förmodligen alldeles för fort (men
ändå säkert såklart…), på de slingriga vägarna upp ur kratern med bergsväggar
på ena sidan vägen och stup på den andra. Jag stod upp hela vägen med vinden i
håret och tittade ut över landskapet och kände att jag verkligen levde.
Skapelsen är så vacker och mäktig och jag tror att det gör något med en att få
vara ute och se vår vackra jord och inse hur stor den är och hur små vi är. Det
ger en tacksamhetskänsla för att man ens finns här bland allt annat som är så
stort och häftigt.
// Anna
