9 juli – En dag
i byn Gimba
Idag har vi i
teamet varit på besök hemma hos olika chriscledare och deras familjer. Jag fick
tillsammans med några andra i teamet förmånen att komma hem till Willber och
hans familj i byn Gimba. När vi kom dit blev vi väl mottagna av Willbers pappa
som var väldigt nyfiken på vilka vi var, var vi kom ifrån och vad vi sysslade
med. Likaså var vi nyfikna om att höra om hans liv och det verkade som att han
jobbat med alltifrån datorer, till lärare och politiker. Vi träffade även Willbers
mamma men hon kunde tyvärr inte engelska så det var svårt för oss att
kommunicera med henne.
Familjens hus
var gjort av sten och med tak av plåt, huset hade tre rum, ett vardagsrum med
soffa som vi satt i och två andra rum som vi tyvärr inte hade möjlighet att se.
Köket var i ett eget litet hus bredvid gjort av lera. I trädgården fanns det
kor, getter, hönor, tuppar och kycklingar. Toaletten var i ett hus bredvid och
bestod av ett hål i marken.
Dagens första
syssla var att gå ner till floden och hämta vatten. Vid tog med oss varsin dunk
och några kar att ösa med. När vi kom fram till vad som kallades flod möttes en
sandgrop bestående av några lerpölar. Vi hade förväntat oss att se rinnande
vatten! I botten på ”floden” fanns det hål i marken täckta med plastlock. När
vi lyfte på locken kom vi ner till grundvattnet och det var där vi skulle ta
vatten ifrån. Vi började ösa och efter en stund tog vattnet i princip slut och
då fick vi vänta någon minut tills det kom fram nytt vatten igen. Willber
berättade floden är tom nu eftersom det är torrperiod men när det är regnperiod
är floden fylld med vatten, så mycket vatten att vissa simmar i den och att
invånarna måste ta omvägar för att kunna ta sig förbi floden för att komma till
byn bredvid. När vi var vid floden såg
vi flera kvinnor som var där och gjorde samma sak som vi. Vi såg även några män
som fick upp och ner från floden med stora dunkar med sand, ett riktigt tungt
arbete.
Efter att vi
burit hem vattnet delade vi upp gruppen. Några stannade kvar och hjälpte
Willbers mamma med maten medan jag och några andra följde med Willber på en
vandring i berget i byn. Första delen av vandringen var riktigt tuff, solen
gassade och det var säkert trettio grader. Men ju längre vi upp vi kom ju
svalare blev det. Vi stannade och vilade och njöt och utsikten ett par gånger.
På vägen tog Willber med sig torra grenar som familjen skulle ha och elda med.
När vi kom tillbaka efter vandringen var det dags för lunch. På menyn stod
ugali som är fast gröt av majsmjöl, till detta fick vi varma grönsaker i form
av kål och tomat. Ugalin smakade inte så mycket medan grönsakerna var väldigt
salta. Det var kul att få äta riktig kenyansk mat samtidigt som det var en
utmaning att äta varm mat med händerna. Efter maten satt vi kvar inomhus och
vilade och lyssnade på berättelser och myter om olika naturfolk och deras
spirituella traditioner i Kenya.
I slutet av
dagen tog vi en promenad i byn och efter det fick vi möjlighet att se delar av
en chriscträning ledd av Willber. Träningen började med en lek med följd av ett
samtal om hiv/aids och efter det spelade barnen fotboll. Det var häftigt och
inspirerande att se hur stort CHRISC är och vilken självklar del organisationen
har fått i byn Gimba.
För mig
personligen har besöket hos Willber och hans familj var en av de mest
betydelsefulla dagarna på denna resa. Jag har fått se en helt annan värld i
förhållande till den som jag själv lever hemma i Sverige. Jag har länge vetat
hur snett fördelat jordens resurser är men idag har jag verkligen fått uppleva
det. Det har fått mig att börja fundera på hur jag i min vardag kan göra
världen till en bättre plats att leva på.
Varma hälsningar
från Voi i Kenya / Elin
