8 juli -
Motivational talk på Voi primary school
Idag är vi några
i teamet som har varit på Voi primary school. Från första början fick vi
information om att vi skulle hålla i ett motivational talk (motiverande tal)
för en eller två klasser på skolan. Men någon timma innan vi skulle åka visade
det sig att det var ca 200 elever som skulle lyssna på oss. Vår första reaktion
var OJ, så många barn, hur ska vi organisera detta? Samtidigt så har vi under
resan här vant oss att saker sällan blir som vi tänkt från början så vi var
relativt lugna inför besöket trots allt.
När vi kom fram
till skolan möttes vi av massa barn som ropade ”Hello, how are you?” från
klassrumsfönstren. Två av våra kenyanska vänner från CHRISC, Loice och Becky
var med oss på skolan och visade vägen in till rektorn där vi fick presentera
oss. Efter det gick vi ut på skolgården igen och upp på en estrad där det stod
bord och stolar som vi skulle sitta vid. Framför oss satt ca 200 barn i
åldrarna 10-15 år. Det var en häftig känsla att se alla dessa barn klädda i
blåa, fina skoluniformer. Vi blev välkomnade med klappramsor, sång och tal. Det
var häftigt men samtidigt kändes det lite konstigt, de behandlade oss som
kändisar trots att de inte hade en aning om vilka vi var. Efter det mäktiga
välkomnandet fick vi presentera oss var och en. Vi fick till uppgift att
berätta vad vi heter, vad vi sysslar med, hur gamla vi är, var vi kom ifrån och
om vi var gifta eller inte. Som jag redan berättat så var det ca 200 barn som
vi pratade för vilket innebar att vi fick skrika för att alla skulle höra.
Vårat
motivational talk började med att vår teamkamrat Stine från Norge berättade för
barnen om mänskliga rättigheter, vad det innebär och hur det kommer sig att dem
finns. Sedan läste vi andra upp några artiklar som ingår i våra mänskliga
rättigheter så som allas rätt till utbildning och att de mänskliga
rättigheterna gäller för alla oavsett kön, ålder, religion, etnicitet osv. Vårt
mål var att koppla talet till kön och få barnen att reflektera kring om det är
någon skillnad på hur flickor och pojkar behandlas. Vi bad dem diskutera med
sina kamrater om de upplever att flickor och pojkar behandlas olika samhället.
Efter en kort diskussion talade några barn om vad de hade diskuterat. Det var
skillnader i deras svar, vissa tyckte att det inte är någon skillnad på hur
flickor och pojkar behandlas medan andra tyckte det.
Efter vårt tal
om mänskliga rättigheter och kön var det chriscledaren Beckys tur att prata om
hiv/aids. Hon talade om hur sjukdomen sprids och vikten av att skydda sig. Det
var häftigt att se hur hon fångade barnens uppmärksamhet och hur noga de
lyssnade. Barnen hade många frågor till Becky och hennes tal var så uppskattat
att en av lärarna sa inför barnen att henne måste vi bjuda in igen. Det var ett
gott betyg för henne och för CHRISC som organisation.
När våra tal var
färdiga fick vi ett stort tack, lika stort som vårt välkomnande. Vi gick ner
från scenen och barnen flockades runt oss, de ville hälsa, göra high-five och
prata med oss. Det är självklart roligt för oss att de visar sin uppskattning
men det känns också konstigt att bli behandlad på det sättet. De behandlar oss som att vi är förmer än
andra vilket känns fel när vi precis innan försökt förmedla att vi alla är
jämlika. Vi hade tyvärr lite bråttom iväg från skolan så vi hann inte prata så
länge med barnen efteråt. När vi skulle sätta oss i taxin hade vi en flock barn
kring bilen så vi fick i princip armbåga oss fram för att komma in. Jag är glad
att jag fick vara en del i detta skolbesök, det var en häftig upplevelse som gav
mig som jobbar som lärare hemma i Sverige många nya tankar. Varma hälsningar
från Voi i Kenya / Elin
