Under
veckan i Voi har vi alla hållit i olika seminarier som vi förberedde under andra veckan
i Moshi. Jag bildade grupp tillsammans med Emanuel, Elin, Selam, Stine, Loice
och Njale och hade ett seminarium om Gender Equality. Vi hade lagt upp det så att
vi pratade om ämnet utifrån de mänskliga rättigheterna
och sedan körde vi lekar och diskussioner inom ämnet. Det var väldigt
intressant att se att de största skillnaderna i åsikter inte var mellan
skandinaver och kenyaner (som jag hade trott innan) utan mellan individer. Vi
märkte i diskussionerna att trots att vi har mycket skillnader i våra
olika länder så är ofta grunden till de orättvisor som finns detsamma.
Som
exempel från Skandinavien berättade vi att kvinnor fortfarande tjänar
mindre än män, och att många tjejer är rädda för att gå hem ensamma om
kvällarna. Exempel på ojämlikhet som Kenyanerna berättade var att tjejer hade
mindre frihet från familjen, hade svårare att få fickpengar,
fick fler frågor om de varit ute, mindre aktiviteter (då pratade
vi särskilt om tillgången till tjejfotbollslag). Andra diskussioner vi hade var
vad som händer när en tjej som fortfarande går i skolan blir gravid,
hur hon ses på och om hon fortsätter studierna. Alla var överens om att
tjejen fick göra som hon ville, men något jag lade märke till
under diskussionen var att ingen nämnde fadern till barnet. När jag frågade
om detta så sa många att om fadern inte vill veta av barnet kan han bara
förneka att det är hans och så är det inte så mycket mer med det. Men
vi pratade då också om hur den bilden av tjejen som mamma och som någon
som tar hand om hushållet är gammalmodig och att mannen är kapabel till att göra
precis samma saker.
Vi
var också alla överens om att vi ville ha det jämlikt,
även om vi visste att så inte är fallet idag. Vi pratade om hur kulturer och gamla
traditioner har satt djupa spår och (o)vanor i oss som är svåra att bryta. Vi som
ledare inom KRIK och CHRISC har också därför ett ansvar att
själva agera utifrån ett jämlikt perspektiv och behandla alla lika. Vi avslutade
med att säga att även om beslut på högre nivåer måste tas för att förbättra vissa
situationer, är det viktigt att vi alla ser till oss själva och berättar och
visar med vårt beteende hur vi vill att världen ska se ut.
Något
som gladde mig mycket var hur otroligt häftiga och starka de Kenyanska kvinnor
som var med var. Trots att vi lever våra liv på så olika
ställen och på olika sätt hade vi så många gemensamma tankar
och känslor. Vi hade drömmar om en helt jämlik värld
där alla
oavsett kön har samma chanser och rättigheter (både i teori och praktik)
till att göra och bli vad de vill.
I
början och i slutet av seminariet läste vi ut Galaterbrevet 3:28: Nu är ingen
längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i
Kristus Jesus.
/Stina
