Voi, Kenya - 7 juli
En
annan sak några av oss som var i Voi gjorde var att besöka CHRISC
projektet Fahari. Det är ett tjejprojekt där deltagarna dansar, sjunger,
skriver poesi, lär sig tala inför större grupper, spelar volleyboll, pratar om
tonårskroppen, pratar om och bygger upp självförtroende, tillverkar
armband m.m. När vi kom dit var det dans som stod på schemat, och alla tjejer
dansade och sjöng till trummor. 
En
av de som håller i Fahari är
Becky och
hon berättade för oss om projektet. Varje skoldag så är barnen välkomna när de
slutat. De är där och gör olika saker tills det är dags att gå hem
för dagen. Becky berättade att många som inte har något att göra på eftermiddagarna
kan hamna i dåligt sällskap och göra saker som inte är bra.
Fahari ska vara en trygg plats att vara på där flickorna kan växa med varandra
och i sig själva, så att de blir starka individer.
Jag
hade längtat efter att få besöka Fahari sedan jag första gången läste om det för
ett halvår sedan. Jag var väldigt glad för att få komma dit och träffa
tjejerna och se vad de gör och vilka de är. En sak som slog mig där var vilken
enorm inverkan en bra ledare kan ha. De unga kvinnor som var ledare för Fahari,
Becky, Loice och Peninah (Presh), strålar av självsäkerhet och
trygghet, och många av de unga tjejerna märkte man hade tagit efter det. Det
blev väldigt tydligt just där och då hur stor betydelse CHRISC kan ha. Det
här
fungerade inte bara som en ungdomsgård eller aktivitet efter
skolan, här växte tjejerna verkligen. Det fick vi bevis på när vi senare besökte
Voi Primary School och hade motivational talks om Gender Equality, Becky satt
bredvid mig och berättade när de som svarade på och ställde frågor
var Faharigirls, och de var verkligen de som hade mest pondus av alla.
Jag
tror att det kan vara svårt att greppa hur viktigt CHRISC arbete är för oss som är
vana att ha så mycket extra aktiviteter att göra att vi blir stressade av
det. Själv har jag under hela min uppväxt haft minst 3 fotbollsträningar,
gitarrlektioner och matcher varje vecka och kan inte tänka mig hur mitt liv
skulle blivit om jag inte haft något att göra efter skolan.
/Stina
