Det är en stor förmån och ett privilegium att ha få vara med och vinna!
Men det är ju också kvittot på många års träning och och ett mindre socialt liv. :)
Men nu då, när den värsta yran har lagt sig lite, vet man inte vad man ska ta tag i riktigt. Allt har känts så overkligt. Vad var det sim hände i helgen egentligen?
Nu sitter jag hemma igen, tyst som graven, ensam framför min laptop och försöker dra igång några nya KRIK-projekt, men bara det att lyfta telefonen och ringa upp nån för att boka ett möta känns avlägset, hehe, konstigt.
Man blir väl kanske lite segersjuk. Vill vara kvar i rampljuset. Inte släppa den känslan man hade på innerplan i Globen. eller den totala glädjen i spelarbussen på vägen hem.
Nej, jag kommer nog inte börja släppa känslorna än och inte den totala glädjen heller. Den får vara kvar. Jag får bara acceptera att livet kommer handla mest om innebandy ett par veckor till tror jag. Det känns så konstigt uppe på molnen bara, för man är liksom inte van vid det... Det enda man kan göra åt det är att vinna nästa år också va!? ;)
Vi släpper inte firandet heller riktigt än. Ikväll blir det stor lagavslutning, med eftertillhörande middag på O´learys, en skön hamburgertallrik och Inter-Barcelona på tv-apparaten.
God tisdag allesamman!