Ödmjukhet ...!...

Dagarna har blivit lite lugnare i Svenssons liv. Snart en vecka efter den magiska Globen-upplevelsen så börjar saker o ting gå tillbaka till det normala. Det är självklart ett glädjerus varje gång man går in på nån sida o uppdaterar bilderna och filmerna från finalfesten, men samtidigt börjar man inse att livet håller på o gå vidare och det gäller o hänga på om man inte ska bli en sån där dryg snubbe, som kanske Patrik Sjöberg framstår som ibland... När man lever kvar i glansen liite för länge :)

Tror säkert Patrik har en fin insida och att han inte är riktigt så kaxig som han vill låta det verka som, men jag vill i alla fall inte slänga upp min medalj i huvudet på folk om 10-20 år.. hehe! :)

Ödmjukhet. Man får lära sig det hela tiden. Ödmjukhet är en av livets viktigaste kryddor tror jag... och nog något som en tävlingsmänniska och gammal mästare som Sjöberg hade haft gott av.

Jag kan nog själva vara en person som inte alltid upplevs som ödmjuk. Jag är väldigt glad för att argumentera och stå på mig. Bjuder mycket på mig själv emellanåt och kan då låta lite kaxig. Jag skulle vilja säga att jag uppträder ofta självsäkert. Även om jag inte alltid är självsäker har jag gjort det till en vana att oftast uppträda självsäkert. För det är så jag trivs bäst och vill kanske att andra ska uppfatta mig som sådan.. Alltid är vi ju inte vilka vi utgör oss för att vara. Men vi utgör oss för att vara dom vi vill vara, förhoppningsvis. Det är det jag gör.. Om ni hänger med?

Men självsäkerhet, ska det vara en motsats till ödmjukhet?

Jag tror helt tvärtom.

En självsäkerhet som innebär och utstrålar att man är trygg, känner sig bekväm i olika situationer, står upp för vad man tror på, vet vem man är och vad man vill tycker jag handlar i högsta grad om ödmjukhet.

Tänk att Gud har skapat mig. Han känner mig utan och innantill. I Hans ögon är jag en guldklimp, Hans ögonsten. Han älskar mig och högaktar mig. Om jag då själv inte vill gå med på det, inte vara trygg i det och inte känna mig bekräftad/hemma i det, är jag inte ödmjuk.

Ödmjukhet, tror jag, handlar ytterst om att acceptera och bejaka hur Gud ser på saker o ting. Inte hur andra ser på saker o ting... Gudsfruktan före Människofruktan.

Läs inte in mellan raderna här att Peter tycker att han själv är perfekt och går o mallar sig för att allt står rätt till i hans liv... usch nej! Det har jag aldrig menat och kommer aldrig mena, för så är det inte. Men i Guds ögon så ser det som oftast ut så. För med Jesus i hjärtat försvinner allt det där andra som stör, det som inte är perfekt.

....