Järfälla är ett otroligt spännande lag måste jag säga med många killar födda på 90-talet. Bland annat innehöll deras tredje femma för kvällen två spelare födda 92 och en 91. Deras talang syntes och dom hade fart i finess, men fick inte så mycket uträttat mot det rutinerade Vreta-försvaret, där målvakten Klinsten återigen storspelade.
Jag återfann dessvärre min plats på den så där sköna träbänken, hela matchen. Det var lite smått retligt eftersom vi hade uppenbara problem med skyttet och det är ju något som jag skulle vilja bidra med i vårt spel. Jag tror nog att mina chanser kommer och då gäller det att ta vara på dom, likt Zlatan i barca. (Om man nu skulle kunna jämföra mig och honom? :)
Nu har jag suttit på bänken två matcher i rad och vi har vunnit utan att imponera. Det känns helt ärligt lite sådär... Jag måste bara påminna mig om att det är ett av världens bästa lag jag spelar i och att jag gör min första säsong i deras tröja. Skillnaden på att spela i divsion 1 och Superligan är total och jag har mycket att jobba på, så jag ser istället framåt och längtar efter nästa match. Som blir mot Dalen på bortaplan, i Umeå. Där har jag många vänner som har tänkt komma och kolla.
Får be en bön om speltid i den matchen!
