Jag är inte anställd av KRIK utan jobbar med ideellt och när jag säger förmånen att jobba med KRIK så syftar jag mer på att Gud faktiskt har gjort det möjligt att vi tillsammans få jobba med KRIK på många olika sätt.
Jag har på senare år märkt hur mycket jag faktiskt tycker om idrott och att spela innebandy, fotboll, beachvolleyboll med mera. När jag var yngre tänkte jag faktiskt att idrottsintresset säkert skulle avta när man blev lite mer vuxen, men icke. Det har nog förr varit tvärtom! Samtidigt som passionen för idrott har växt hos mig så har passionen för Gud och Jesus också växt. Jag har de senaste två åren fått fungera som Ungdomsledare i kyrkan och har där fått uppleva otroligt mycket som Gud har gjort och vad Han vill göra i människors liv.
När jag kom i kontakt med KRIK så märkte jag att mina två stora passioner i livet kunde kombineras fullt ut. Gud kan göra precis samma saker i en idrottshall som i en kyrka. Han kan beröra människor, svettiga och utpumpade, precis på samma sätt som de "torra" i kyrkan. (Torr som i osvettig..)
Det fantastiska med KRIK är att det är det vi vill åt. Välkomna Gud in i idrotten och välkomna idrotten in i kyrkan. Gud är den som från början hade en tanke med att människan skulle utöva fysiska aktiviteter. Kan vi då göra det i gemenskap med honom tror jag att vi närmar oss en sund och naturlig relation till vår skapare, där hela kroppen får vara med, inte bara huvudet som en del kanske har trott utan även hjärtat och varenda muskel i din kropp.
Igår körde vi den berömda magövningen "plankan" i slutet på träningen. En statisk magövning, som är omöjlig att somna i. Ett perfekt tillfälle att be "Vår Fader.." upptäckte jag.
P.S
