Helgen var fantastisk! Främst för att vi hade så mycket roligt tillsammans. KRIK-ledare från hela landet kom tillsammans i en underbar anda som man bara kan kalla KRIK-anda. Jesus var i centrum från första stund och utifrån det kunde vi bygga på med att idrotta tillsammans, lära känna varandra och få undervisning om vad KRIK är och vart vi vill.
Stora delar av helgen gick ju också åt att diskutera och ta in intryck och erfarenheter mellan de olika lokalavdelningarna, och det är kanske där detta sammanhanget berikas som mest. När man får märka att det finns så många fler än bara vi hemma i Uppsala, eller i Umeå som tänker och vill exakt samma sak. KRIK blir då plattformen där alla drömmar, visioner och verktyg kan få delas kristna idrottare emellan.
Älskar! (de som känner mig vet att jag väldigt sällan använder ordet älskar..)
...Men jag måste säga att jag älskar atmosfären som blir när vi är många KRIKare samlade. Det ligger en sån spänning och nyfikenhet i luften som är född ur många hjärtans djupa längtan.
...Jag älskar goda vänners umgänge. i KRIK har jag så många goda vänner och jag tror och hoppas att alla känner att de kan vara sig själva. Så känner jag!
...Jag märkte när jag kom hem på söndagskvällen, och mitt huvud bankade mer än alla Londonds tunnelbanor och paniken över att jag bara sovit 2 timmar under helgen, att jag hade börjat älska livet lite mer.
Nu kan jag ju inte skriva att jag älskar livet för Jesus säger själv att vi inte ska älska livet, men jag älskar att leva. Det är alltså helt inneslutet i att jag älskar livet med Jesus.
Jag skulle nästan också kunna säga att jag älskar KRIK. Men så långt kommer jag nog aldrig att gå! KRIK är bara ett redskap som Gud har gett oss för att uttrycka vår passion, våra talanger och våra viljor. Att älska det redskapet vore att sikta fel tror jag. Jag kommer alltid välja att älska honom som står bakom allting istället, och håller i trådarna och regisserar.
Gud är den som ger grönt ljus och rött ljus. När jag tänker KRIK, tänker jag grönt ljus!