26 februari 2010

50 dagar kvar!...

Min kombo Anders kom in på mitt rum på morgonen och pålyste mig om att det är 50 dagar kvar till SM-finalen i innebandy. Då Stovreta ska ta sitt första SM-guld någonsin!
Så är tanken i alla fall och hela laget jobbar målmedvetet med det just nu. Vi har två matcher kvar på serien innan slutspelet börjar, och det är mot två bottenlag men som inte är att underskatta. Vi leder just nu serien på samma poäng som Täby, men har 4 bättre mål i målskillnad. Då återstår det för dom att ta ig ner till Helsingborg och försöka vinna den tuffa bortamatchen. För oss blir det Sirius på hemmaplan nu på söndag och sedan avslutar vi i Västerås, som krigar för sin överlevnad.

Men alltså 50 dagar kvar... För mig så leddes tankarna till fastan. Vi gick i förra veckan, i och med askonsdagen efter fettisdagen, in i den kristna högtidens största fasta, som ska vara 40 dagar innan påsk. Hur man förhåller sig till fastan är ju helt och hållet individuellt, och man kan se att det är stor skillnad på striktheten inom olika grenar av den världsvida kyrkan. Som kristen inbjuds man att fasta för att påminnas om att man bara är människa och att man en gång faktiskt ska dö. Och sedan slutar man fastan med att fira Guds stora verk i påsken, när han lät Jesus dö, vinna seger över döden och återuppstå, allt för vår, dödliga människors, skull.

På samma sätt som dessa 40 dagar ska förbereda våra inre liv för påsken, så har jag nu 50 dagar på mig att förbereda mig inför finalen. På ett sätt kan man ju likna förberedelserna i att man tänker "vad kan jag göra som bäst fram till det verkligen gäller?"
i min innebandy kan jag vara ännu mer noggrann. Träna och äta rätt, hålla mig frisk och mentalt förbereda mig på hur det kommer att vara att spela om SM-guld inför 13 000 åskådare(!)..

Hur fasta!??
Inför påsken kan jag sätta mig ner och tänka efter vem Gud är för mig. Vilken plats ger jag till honom i mitt liv och på vilket sätt betyder påskens budskap något för mig?
Jag själv har väldigt svårt för att matfasta i 40 dagar i och med att jag tränar nästan varje dag och behöver maten för att inte kollapsa. Men vi kan fasta på flera sätt än med mat. Min bror lärde mig för några år sedan att fasta en månad ifrån pålägg på mackan. Det var faktiskt väldigt jobbigt till en början men när jag kom in i det så gick det fint och jag upplevde att man faktiskt inte alltid behöver pålägg på mackan.
Samtidigt som jag då blev lite irriterad varje gång jag ville ta ett pålägg (eller faktiskt redan hade gjort det och sedan fick lägga tillbaks det) så påmindes jag om fastan och kunde på så sätt slänga iväg en enkel och kort tackbön till Gud för att han älskar mig och för allt han ger mig. För det ska vara fastans resultat, att vi får ännu lite mer tid i bön och tacksamhet inför Gud och att vi får rätt perspektiv på saker och ting.

Jag har en god vän som nu skulle börja att fasta från Facebook. Det tror jag kan vara riktigt bra, för när man då tänker att man borde gå in på Fb o kolla så kan man istället öppna sin bibel och läsa ännu ett kapitel i johannesevangeliet eller nåt annat bra.

Vill du veta mer om fastan och hur man kan göra så snacka gärna med nån präst eller ungdomsledare som kan hjälpa dig att komma igång. Det är också mycket värt att bestämma tillsammans med en kompis att fasta tillsammans, kanske från pålägg eller nån tv-serie. Men sedan ska man inte berätta det för så många. Bibelns uppmanar oss att hålla vår fasta för oss själva och inte låta nån annan märka det på oss. Det är nåt heligt mellan dig och Gud.

Gode Gud. Hjälp mig att under denna fastan bli lite mer lik dig och få rätt perspektiv på saker och ting. Visa mig vad jag kan fasta ifrån och ge mig kraft att fullfölja det. Tack för att du också är med mig hela vägen till Globen den 17 april. Låt mig få vara ditt ljus där. Amen