Hej igen alla som trotsar den lite svajiga uppdaterings-frekvensen och läser detta.
Det beror ju på olika faktorer att man inte kommer sig loss för att skriva inlägg, ibland är det helt enkelt för att man har för mycket annat kul att stå i... Så har det verkligen varit på sistone för mig. Jobba med KRIK i Sverige, vara spelande tränare i FBC Uppsala, gift med en fantastisk fru och ha besök 6 helger i rad av familj och vänner är verkligen som en dröm, sjukt kul, och det tar tid! :)
Nu i helgen var jag tvungen att stå över vår hemmamatch mot Balrog. Det tog emot enormt mycket, men jag hade detta klart för mig redan innan säsongen att jag faktiskt var tvungen att prioritera KRIKs 30 års jubileum i Norge. Det är ändå KRIK jag jobbar med 100% och detta var förmodligen den fetaste kvällen i KRIKs historia. Slutsålt, 1400 pers i Oslos konserthus och ett helt magisk, maxat full- o stjärnspäckat program, proffsigt o KRIKigt ut i fingespetsarna. Kan man missa den? Nej.
Det är detta jag jobbar med, eller emot rättare sagt... :)
Samtidigt, under lördagseftermiddagen så går mitt lag FBC och storklassar det forna mästar- och monsterlaget Balrog med 8-3 efter en heroisk insats. Vi har några unga killar i laget som bara blir bättre och bättre för varje match som går och redan nu visar att de kan vara med och leda laget framåt. Helt otroligt kul och jag kan ju säga att det släppte en hel del i nervositet för mig efter jag såg på mobilen att det skulle gå vägen, puuh!!... Om laget förlorar när an själv är borta känner man sig som den värsta medspelaren, men när dom vinner så känns det ju helt okej. :)
Här var jag med och bockade på scenen. Samtidigt bockade jag för mitt FBC som samtidigt vann med 8-3 mot Balrog!
Jag skulle kunna skriva spaltmeter om KRIKs famgångssaga i Norge. (Faktum är att en KRIKare i Norge fick skriva sin Master-uppsats på universitetet om KRIK nu 2011)... Jag är tyvärr helt säker på att ni som inte var där i helgen omöjligt kan förstå vad som hände. Hur stort och bra det var, även om ni vill. Det stör mig, eftersom det tar då lite längre tid för alla svenskar att bli smittade av den otroliga KRIK-visionen. Den går inte bara att berätta ut, utan den måste upplevas.
Men samtidigt så vet alla vi, 11 svensk-KRIKare som var där, vad det är vi vill jobba emot i Sverige. Vi vill nå hit! Ska det ta 30 år så okej, det är värt det!
