Även om jag själv är dålig på att följa det jag nu kommer skriva så kan jag ändå se poängen och sanningen bakom det: Varför inte stanna upp och faktiskt vara glad över det man hinner med att göra, det man faktiskt gör, istället för att hålla på att oja sig över alla saker man inte hinner med? - Lättare sagt än gjort, helt klart!
En ganska så glad tjej. |
Min start på hösten har varit minst sagt annorlunda gentemot hur den brukar te sig. Jag beslutade mig nämligen i våras för att gå en Bibelskola under min säsongsvila. När friidrottssäsongen tar slut där någonstans i slutet av augusti påbörjas en för en friidrottare lång och härlig (emellanåt rastlös) vila på omkring 3-4 veckor. Allt började med att jag under en google-tur skrev in ordet Bibelskola i sökmotorn. Jag hade ingen aning om vad jag skulle göra till hösten men hade funderat på att gå en bibelskola någon gång när det också passade med friidrotten, vilket jag själv tänkte inte var nu, eftersom det är rent omöjligt att göra en elitsatsning och samtidigt ha ett uppehåll på ett halvår - år. Trots det sökte jag nu alltså på vad det fanns för alternativa bibelskolor runtom i landet och så vitt jag minns det fastnade mina ögon direkt på en länk till Götabros Bibelskolor där det stod - 4 veckors Bibelskola Ichtus. "Hmm..." tänkte jag för mig själv. "Undrar just vilka 4 veckor det kan vara. Det skulle ju vara rätt passande om de infann sig i september månad" - alltså under vilan. Ett ofantligt smidigt klick senare kunde jag läsa att Bibelskolan Ichtus faktiskt skulle äga rum under ingen mindre än September månad och jag bestämde mig redan samma dag för att söka.
Så där hamnade jag och jag kan inte annat än tacka Gud för att han verkligen har omsorg om oss barn. Han visste om både min längtan att gå en Bibelskola och att träna friidrott, och återigen fick jag mig det bevisat för mig att det inte behöver finnas någon krock däremellan.
Tiden på Bibelskolan var fantastisk! I en skön blandning av nya härliga människor, undervisning om alltifrån GT till kvinnans tjänst i församlingen till självbild, massa fika och kvällsgudstjänster fick jag lära mig oändligt mycket, bl.a. om att lyssna till Gud och hur befriande det är att starta dagen med en personlig andakt. Jag upplever att jag har under den här månaden kommit närmre Gud i vår relation. Det är ju som med alla relationer - man måste ta sig tid och faktiskt umgås för att växa tillsammans.
En hel del fotboll blev det också, numera är planen inte lika grön, utan geggigt lerbrun. Lite överanvänd kanske? |
Livet handlar mycket om hur man väljer att förhålla sig till olika saker. Ett sätt att tänka - som jag skrev i början kan jag välja att se det jag inte hinner med att göra, eller att se och glädjas över det jag faktiskt gör. Under gårdagens bönegrupp pratade vi lite om bibelordet Thess 5:16-18: "Var alltid glada, be ständigt och tacka hela tiden Gud. Gör så, det är Guds vilja i Kristus Jesus."
Detta handlar för mig mycket om just ett förhållningssätt i livet. Vi uppmanas att känna glädje - en glädje i Gud, att sändigt be - att göra sitt liv till en lovsång och helt enkelt vandra tillsammans med Gud i allt man företar sig, och att tacka Gud, alltid - även när det är mycket som är skit. Man kommer inte alltid lyckas uppnå de mål man sätter upp för sig själv, jag kommer glömma att jag skrivit just detta, men om man någon gång undrar hur man bör leva sitt liv så kan det nog vara en god idé att gå tillbaka till detta bibelord och påminna sig. Jag tänker också, för att fortsätta min positiva sprial att Guds nåd är otroligt mycket större än våra misstag. det finns dagar då livet är som en solstråle och jag kan tacka Gud för allt som är så fantastiskt, men det finns också dagar som är betydligt tyngre. Men vart vänder jag mig dessa dagar? Vänder jag mig bort från Gud eller vänder jag mig tillbaka till Honom som är alltings början och alltings slut och ber om hjälp?
Massor av kramar!
/ Elina