Torsdagsinlägg - på en torsdag

Nej, man behöver inte tycka att det är särskilt märkvärdigt att skriva ett torsdagsinlägg på en torsdag, men ibland är det svårt att få ihop vardagen så som man har tänkt sig. Tiden flyr lite hit och dit och man tänker att man hann med ungefär 2 av de där 8 småsakerna som egentligen inte skulle ta någon tid alls. Jippie!

Även om jag själv är dålig på att följa det jag nu kommer skriva så kan jag ändå se poängen och sanningen bakom det: Varför inte stanna upp och faktiskt vara glad över det man hinner med att göra, det man faktiskt gör, istället för att hålla på att oja sig över alla saker man inte hinner med? - Lättare sagt än gjort, helt klart!

En ganska så glad tjej.

Jag som skriver detta heter Elina Palmquist, är 20 år gammal och är en av de som tillhör lokalavdelningen i Karlstad. Ni har stött på mig en gång tidigare i bloggen, men woallah - här är jag nu igen. Jag håller också, och inte så överaskande kanske, på med friidrott. Mina grenar har kommit att bli sprint - 100m/200m och kort häck - 100mh. Jag flyttade hemifrån när jag var 16 år för att börja på friidrottsgymnasiet i Karlstad och här är jag nu (igen). Under mitt andra år på gymnasiet blev jag också så kallat kristen. Jag fick en personlig tro på Jesus och valde att lämna det jag tidigare tagit för sant för att nu leva efter det jag upptäckt som verkligt sant!


Min start på hösten har varit minst sagt annorlunda gentemot hur den brukar te sig. Jag beslutade mig nämligen i våras för att gå en Bibelskola under min säsongsvila. När friidrottssäsongen tar slut där någonstans i slutet av augusti påbörjas en för en friidrottare lång och härlig (emellanåt rastlös) vila på omkring 3-4 veckor. Allt började med att jag under en google-tur skrev in ordet Bibelskola i sökmotorn. Jag hade ingen aning om vad jag skulle göra till hösten men hade funderat på att gå en bibelskola någon gång när det också passade med friidrotten, vilket jag själv tänkte inte var nu, eftersom det är rent omöjligt att göra en elitsatsning och samtidigt ha ett uppehåll på ett halvår - år. Trots det sökte jag nu alltså på vad det fanns för alternativa bibelskolor runtom i landet och så vitt jag minns det fastnade mina ögon direkt på en länk till Götabros Bibelskolor där det stod - 4 veckors Bibelskola Ichtus. "Hmm..." tänkte jag för mig själv. "Undrar just vilka 4 veckor det kan vara. Det skulle ju vara rätt passande om de infann sig i september månad" - alltså under vilan. Ett ofantligt smidigt klick senare kunde jag läsa att Bibelskolan Ichtus faktiskt skulle äga rum under ingen mindre än September månad och jag bestämde mig redan samma dag för att söka.

Så där hamnade jag och jag kan inte annat än tacka Gud för att han verkligen har omsorg om oss barn. Han visste om både min längtan att gå en Bibelskola och att träna friidrott, och återigen fick jag mig det bevisat för mig att det inte behöver finnas någon krock däremellan.

Tiden på Bibelskolan var fantastisk! I en skön blandning av nya härliga människor, undervisning om alltifrån GT till kvinnans tjänst i församlingen till självbild, massa fika och kvällsgudstjänster fick jag lära mig oändligt mycket, bl.a. om att lyssna till Gud och hur befriande det är att starta dagen med en personlig andakt. Jag upplever att jag har under den här månaden kommit närmre Gud i vår relation. Det är ju som med alla relationer - man måste ta sig tid och faktiskt umgås för att växa tillsammans.

En hel del fotboll blev det också, numera är planen inte
lika grön, utan geggigt lerbrun. Lite överanvänd kanske?

Nu har hösten dragit igång på riktigt - och jag är laddad med energi och kraft inför de utmaningar den har att erbjuda mig! Det jag kanske som mest bär med mig från tiden på Götabro är att jag numera börjar morgonen med en mer seriös personlig andakt där jag går upp tidigare för att starta dagen tillsammans med Gud. Något som jag också jobbar mycket med nu är att jag försöker lysa på saker och ting med ett mer positivt ljus.

Livet handlar mycket om hur man väljer att förhålla sig till olika saker. Ett sätt att tänka - som jag skrev i början kan jag välja att se det jag inte hinner med att göra, eller att se och glädjas över det jag faktiskt gör. Under gårdagens bönegrupp pratade vi lite om bibelordet Thess 5:16-18: "Var alltid glada, be ständigt och tacka hela tiden Gud. Gör så, det är Guds vilja i Kristus Jesus."

Detta handlar för mig mycket om just ett förhållningssätt i livet. Vi uppmanas att känna glädje - en glädje i Gud, att sändigt be - att göra sitt liv till en lovsång och helt enkelt vandra tillsammans med Gud i allt man företar sig, och att tacka Gud, alltid - även när det är mycket som är skit. Man kommer inte alltid lyckas uppnå de mål man sätter upp för sig själv, jag kommer glömma att jag skrivit just detta, men om man någon gång undrar hur man bör leva sitt liv så kan det nog vara en god idé att gå tillbaka till detta bibelord och påminna sig. Jag tänker också, för att fortsätta min positiva sprial att Guds nåd är otroligt mycket större än våra misstag. det finns dagar då livet är som en solstråle och jag  kan tacka Gud för allt som är så fantastiskt, men det finns också dagar som är betydligt tyngre. Men vart vänder jag mig dessa dagar? Vänder jag mig bort från Gud eller vänder jag mig tillbaka till Honom som är alltings början och alltings slut och ber om hjälp?

Massor av kramar!

/ Elina