Tanken är att vi i denna blogg varje torsdag ska summera veckan som gått och vad som hände under onsdagens bönegrupp. Just denna vecka flyttade vi dock vår samling till torsdag, varpå denna summering inte infaller förrän på fredagen. Detta ansvar kommer att delas mellan oss Karlstad-KRIKare, och tanken är att bloggen ska ta upp både vad som händer i gruppen, men att ni läsare också ska kunna lära känna oss lite mer personligt. Sedan kommer blogg-veckorna fyllas ut med kortare och mer spontana inlägg vad det lider, men tanken är att det ska finnas en fast punkt som kretsar kring våra onsdagsmöten och som ger en rutin här på bloggen, precis som våra onsdagsmöten är en fast punkt i våra liv.
Jag som skriver detta heter Tomas, är 22år gammal, har sprint (främst 200m) som friidrottsinriktning och pluggar ekonomi vid Karlstads Universitet. Min kristna tro har jag med mig sedan barnsben, men det var först när jag kom i kontakt med vår bönegrupp som jag på riktigt började utveckla en personlig tro på Jesus. Vår bönegrupp har således betytt otroligt mycket för mig i mitt liv, och det känns som att friidrotten har varit Guds sätt att få mig att hitta hit. Gällande friidrotten så är jag inte direkt någon stjärna, men har via mycket hårt slit utvecklats från att som 12–15-åring oftast blivit klart sist i alla tävlingar till att ha tagit två Ungdoms-SM medaljer i stafett och blivit femma på Junior-SM individuellt. Min första friidrottstränare brukar ofta berätta historien om hur överlycklig jag var att som 14-åring, i en tävling i Göteborg, inte ha kommit sist på 60m. Jag blev 18:e kille av 19 tävlande och besegrad med 1,55 sekunder. På 60 meter. Det är idrottsglädje för mig!
 |
| Resultaten från den där tävlingen i december 2003 |
Trosglädje är när man får samlas på onsdagskvällen efter ett hårt träningspass och äta mat, läsa bibeln, be tillsammans och umgås i vår KRIK-grupp. Även om det just denna vecka var på en torsdag och jag inte hade tränat innan (är förkyld). Under september månad har vi friidrottare ofta vårt enda träningsuppehåll under året, mellan två och tre veckor ledigt brukar man ha. Därför blir de första höstveckorna i bönegruppen lite ”kom igång”-aktiga, då man inte riktigt har kommit in i sina höstrutiner med träning och bönegrupp än. Vi har haft uppehåll med bönegruppen under sommaren, då vi varit splittrade på olika håll, och inte setts lika ofta som vanligt. Därför är det oerhört roligt när vi drar igång igen, och vi har inlett med att planera lite inför hösten. Ett bloggschema har gjorts gällande våra torsdagsinlägg, samt ett andaktsschema och ett bibelläsningsschema. Första Korinthierbrevet och Predikaren ska vi gotta oss i och brottas med under hösten. Vi har även börjat planera lite inför Allhelgonalägret utanför Arvika som vi ska vara med på. Där blir det Active-seminarium och KRIK-löp för andra året. Mer info om lägret.
Jag ser väldigt mycket fram emot hösten. Sommaren har varit strulig träningsmässigt för många i gruppen, inklusive mig, och det känns skönt att gå in i en ny säsong och få börja om. För min del är träningssuget på topp efter ledigheten även om kroppen inte är 100 % än. Men inomhussäsongen börjar inte förrän i januari, och det finns gott om tid att bygga upp kroppen. Fram till dess väntar en massa hård träning, för det är under hösten som vi friidrottare tränar som allra hårdast. När det samtidigt blir mörkare och mörkare ute är det otroligt skönt att ha ett mål i sikte. Vid sidan av de rent träningsmässiga målen har vi, som kristna, även större mål. Att försöka sprida Guds ljus i vår friidrottshall och bland våra medmänniskor. Och förhoppningsvis också här på bloggen.
/Tomas
P.S. Det tog mig drygt sju år att slå de där 7:32 som krävdes för seger i den där tävlingen. I februari hände det. Grymt!
