Efter min andra raka guldsäsong i Storvreta så är jag en av de mest priviligerade innebandyspelarna som finns. Att ha fått vinna 3 guld på två säsonger i en av Sveriges största klubbar, som aldrig någonsin hade varken varit i final eller tagit några titlar innan mitt första år i klubben, har varit några helt otroliga upplevelser. Det är få förunnat och man är enormt tacksam att man har kunnat vara med och bidra. För det är just det som är Storvretas styrka, alla bidrar med sitt. Alla har, under min tid i klubben, verkligen fokuserat på att göra sin uppgift till 100% och sedan också förvänta sig att lagkompisarna gör det samma. Det är så man får till en vinnarkultur och en vinnarmaskin. Och det är helt otroligt att vara en del av..
Trots det, dessa underbara upplevelser så tackade jag nej till ett par nya kontraktsförslag från klubben eftersom jag kände att, den rollen som jag hade gjort 100% i två år, var för lite utmanande för mig personligen att göra i två år till. Jag var väldigt tydlig med att jag ville ha större ansvar, större personliga utmaningar, en större kostym att fylla. När man har den "kravbilden" klar för sig som elitidrottare så får man också vara beredd på att få en kall hand tillbaka. Vi ser det om och om igen i idrottsvärlden. Spelare som byter klubb eftersom de önskar en större motivation och en större personlig utmaning. Vissa spelare är helt beroende av det, för att känna att man ständigt utvecklas och kan gå framåt, medan andra kan vara rätt nöjda med att bara få vara med kring det sociala i en klubb. Jag är rätt säker på att jag hittat mig själv i den första typen av person, som behöver en stor personlig utmaning framför mig för att kunna bli 100% motiverad.
När jag då fick möjlighet att återigen bli spelande tränare, denna gången i ett allsvenskt lag och tillika en "topp-20 klubb" i Sverige FBC Uppsala, så kände jag direkt att här ligger en stor personlig utmaning som jag verkligen kan bli motiverad av. Att få fortsätta utvecklas som elitspelare och samtidigt kunna vara med och påverka många andra duktiga, flest yngre innebandyspelare, till att nå toppen känns inspirerande.
Så har det också börjat. Riktigt kul och jag tror att det kan bli en väldigt spännande säsong.
Häng med!
