Lotten avgjorde kvalet!

Kan ni tänka er. Man åker till Finland för att spela europacupkval. Har förberett sig som en häst, mentalt och fysiskt. Sover på Finlandsfärjan natten innan match men försöker ändå sköta sin kost, sömn och andra saker så bra som möjligt. Studerar motståndarna genom videomaterial. Värmer upp. Lägger taktik. Spelar två stentuffa matcher mot lag från Schweiz och Finland. Efter sista matchens rafflande minuter står det klart. Att Erä och Storvreta har samma antal poäng, samma målskillnad, samma antal gjorde/insläppta mål och går inte att skilja åt i jämförelse. Så var gör man då? Jo man lottar. Vilket lag är egentligen bäst och förtjänar att spela europacupen i Lettland en vecka i oktober? Det får en hederlig lottdragning avgöra.

Nu föll det sig, lyckligtvis, så att det var Storvretas lapp som drogs och vi gladdes givetvis efter det att ambassadören hade basunerat ut vårt lagnamn och inte Eräs.

Men jag tror ni förstår att det kändes lite väl snöpligt att lotta fram det hela. Det är inte det man tränar för. Det finns ju många andra sätt att skilja ett lag ifrån varandra, men vad europacupledningen erfar så är en Kalle anka-lottning antagligen det bästa. jojo.

Vi gick vidare i alla fall! :) Det är kanske huvudsaken.

Nu väntar en vecka lång turnering i Lettland i oktober. Där är målet att vinna guldet och gärna spela lite bättre än vad vi presterade i helgen. Något som dock imponerar är vårt boxplay där vi totalt gick 3-2 under två matcher. :)

Vår först utvisning stod jag själv för. Ställning 0-0 och bollen är på väg in över mållinjen efter att Klintsten tappat bollen bakåt. Jag drar fram klubben och skjuter ut bollen bakåt, men då blåser domaren straff för att jag står i målområdet. Klantigt känner jag, men fortfarande 0-0.

Dom bränner straffen (stolpen) och vi lyckas alltså göra 2 mål i efterföljande boxplay, regisserat Kohonen/Stenberg/Samuelsson. Såna utvisningar känner man är helt okej att ta... :)

Over and out! / P