Jag har lite så smått börjat anamma det uttrycket själv nu men och känner mig mer o mer sugen på att spela plast, denna fantastiska uppfinning som vi svenskar gjorde på sent 70-tal.
Det ligger ju mycket annan träning bakom en innebandyspelare också. På sommaren, som just har gått löper vi otroligt mycket, det som man i Norrland kallar för barmarksträning. Sen kan man besöka gymmet ofta om man är sugen på att bygga upp specifika muskelgrupper, men enligt mig klarar man sig väldigt långt och bra genom att köra hårt med sin egen kropp. Ni vet armhävningar och situps o sånt fint. Varianterna är ju hur många som helst där och det kan man komma långt på tror jag, fast vissa övningar måste man bara till gymmet för att genomföra... Det är i alla fall den sorts träning som en innebandyspelares sommar består av.
Och med allt det i ryggen är man nu väldigt sugen på att hålla en plastklubba i händerna igen och skjuta, dribbla och passa den där plastbollen. Innebandy, världens mest underhållande sport!?
... Så ikväll är det alltså dags för Linköping. Helt perfekt!
Imorgon var det visst Mikas moderklubb vi skulle möta, Happee. (låter kul!)
Bring it on!
