Jag bor tillsammans med en av de kenyanska volontärerna lite
utanför stan. Flera av de Kenyanska volontärerna bor i samma stadsdel.
På kvällarna brukar vi laga mat ihop, chilla och diskutera dagen. De
är alla hängivna anhängare till en dålig spansk TV serie som är
DUBBAD till engelska. Ganska roligt tycker jag :).
Min huvuduppgifgt under tiden i Kenya är att vara Coach för
Fanaka. Fanaka är ett härligt gäng ungdomar med mycket glädje och
humor som gillar att spela fotboll. Men det är inte det enda som
förenar dem, de lever alla på gatan. Dom är mellan 13-30 år. Dom har
fått en bit mark av staten utkanten av stadens centrum, där har de
byggt upp små skjul i en lång racka.
Att få vara Coach för dem är en otrolig utmaning. Det är så lätt att
sätta dem i fack. Men ju mer jag umgås med dem inser jag hur lika vi är varandra!
De har drömmar, visioner, problem och de är precis som jag!
Något som jag stötte på och som berört mig var hur de tar hand om
varandra. Dessa killar har inte mycket, och varje dag så gäller det
att få ihop mat för dagen. Trots detta "småbråkar" dem ofta, men vid sidan av det så har det förstått att livet handlar om att dela det man har med andra. Tillsammans är dem starka!
Deras sätt att leva och sättet de delar på sina tillgångar är något vi
kan ta till oss. Hemma i Sverige har vi så lätt att tänka bara på oss själva.
Till sist vill jag avsluta med ett Citat
"Livet är fyllt av många ord,
Låt orden bli fyllda av Liv"
VARMA:) hälsningar
Markus Imberg
