Han skriver om många spännande aspekter med idrotten och religionen i blickfånget. Detta stycke, om vikten att vara som ett barn, klinga till hos mig.
"Kristus sa att vi måste blir som barn för att komma in i Guds rike. Det är, som jag ser det, den ena viktiga aspekten på fotbollens moraliska fostran. Att fotbollen släpper lös något i oss som i grunden är totalt oviktigt, som bara är till förs sin egen skull. En fotbollsmatch har inget slutgiltigt syfte eller mål. Precis som leken lever den i ögonblicket, i stunden. Och just i detta, i denna glädje, lust och barnslighet, finns något som jag är övertygad om behagar Gud."
I idrotten blir vi som barn. Jag känner så mycket igen mig själv och MÅNGA andra i det.. Det händer så ofta att man ser nån göra helt oväntade saker just för att man är så inne i "stundens hetta" - inget annat är så viktigt just för stunden än att vinna den där matchen..
Jag har spelat otaligt många "kristna fotbolls- och innebandyturneringar" som verkligen inte är några undantag för detta fenomen. Det lyser inte alltid starka glorior över huvudena på de kristna spelarna. När det är match så är det bara ett lag som kan vinna, och oj(!) vad viktigt det kan vara att vinna, trots att hela turneringen bara görs för skoj skull och för att få en härlig gemenskapsdag.
- Mitt bästa minne är av min präst i hemförsamlingen som ett par gånger försökte filma till sig en straff i den rafflande semifinalen mellan old-boys och young guns i Cup GUL för några år sedan. Efteråt kunde vi alla bara skratta åt spektaklena och jag hade även själv några motståndare att gå och be om ursäkt till för mitt uppförande. Men det är just det och alla vi som håller på med idrott älskar väl. Att för några minuter bli upptagen och så totalt engagerad av något så totalt oviktigt. Det är barnsligt. Det är roligt och passionerat och jag tror att även det behagar Gud.
Citat från den förra Påven Johannes Paulus xx... "Bland alla oviktiga saker på jorden är fotbollen viktigast"
Kommentera gärna inlägget! ps. vinst igår igen;)
