Torsdagsinlägg - på en fredag

Tanken är att vi i denna blogg varje torsdag ska summera veckan som gått och vad som hände under onsdagens bönegrupp. Just denna vecka flyttade vi dock vår samling till torsdag, varpå denna summering inte infaller förrän på fredagen. Detta ansvar kommer att delas mellan oss Karlstad-KRIKare, och tanken är att bloggen ska ta upp både vad som händer i gruppen, men att ni läsare också ska kunna lära känna oss lite mer personligt. Sedan kommer blogg-veckorna fyllas ut med kortare och mer spontana inlägg vad det lider, men tanken är att det ska finnas en fast punkt som kretsar kring våra onsdagsmöten och som ger en rutin här på bloggen, precis som våra onsdagsmöten är en fast punkt i våra liv.

Jag som skriver detta heter Tomas, är 22år gammal, har sprint (främst 200m) som friidrottsinriktning och pluggar ekonomi vid Karlstads Universitet. Min kristna tro har jag med mig sedan barnsben, men det var först när jag kom i kontakt med vår bönegrupp som jag på riktigt började utveckla en personlig tro på Jesus. Vår bönegrupp har således betytt otroligt mycket för mig i mitt liv, och det känns som att friidrotten har varit Guds sätt att få mig att hitta hit. Gällande friidrotten så är jag inte direkt någon stjärna, men har via mycket hårt slit utvecklats från att som 12–15-åring oftast blivit klart sist i alla tävlingar till att ha tagit två Ungdoms-SM medaljer i stafett och blivit femma på Junior-SM individuellt. Min första friidrottstränare brukar ofta berätta historien om hur överlycklig jag var att som 14-åring, i en tävling i Göteborg, inte ha kommit sist på 60m. Jag blev 18:e kille av 19 tävlande och besegrad med 1,55 sekunder. På 60 meter. Det är idrottsglädje för mig! 

Resultaten från den där tävlingen i december 2003

Trosglädje är när man får samlas på onsdagskvällen efter ett hårt träningspass och äta mat, läsa bibeln, be tillsammans och umgås i vår KRIK-grupp. Även om det just denna vecka var på en torsdag och jag inte hade tränat innan (är förkyld). Under september månad har vi friidrottare ofta vårt enda träningsuppehåll under året, mellan två och tre veckor ledigt brukar man ha. Därför blir de första höstveckorna i bönegruppen lite ”kom igång”-aktiga, då man inte riktigt har kommit in i sina höstrutiner med träning och bönegrupp än. Vi har haft uppehåll med bönegruppen under sommaren, då vi varit splittrade på olika håll, och inte setts lika ofta som vanligt. Därför är det oerhört roligt när vi drar igång igen, och vi har inlett med att planera lite inför hösten. Ett bloggschema har gjorts gällande våra torsdagsinlägg, samt ett andaktsschema och ett bibelläsningsschema. Första Korinthierbrevet och Predikaren ska vi gotta oss i och brottas med under hösten. Vi har även börjat planera lite inför Allhelgonalägret utanför Arvika som vi ska vara med på. Där blir det Active-seminarium och KRIK-löp för andra året. Mer info om lägret.

Jag ser väldigt mycket fram emot hösten. Sommaren har varit strulig träningsmässigt för många i gruppen, inklusive mig, och det känns skönt att gå in i en ny säsong och få börja om. För min del är träningssuget på topp efter ledigheten även om kroppen inte är 100 % än. Men inomhussäsongen börjar inte förrän i januari, och det finns gott om tid att bygga upp kroppen. Fram till dess väntar en massa hård träning, för det är under hösten som vi friidrottare tränar som allra hårdast. När det samtidigt blir mörkare och mörkare ute är det otroligt skönt att ha ett mål i sikte. Vid sidan av de rent träningsmässiga målen har vi, som kristna, även större mål. Att försöka sprida Guds ljus i vår friidrottshall och bland våra medmänniskor. Och förhoppningsvis också här på bloggen.

/Tomas

P.S. Det tog mig drygt sju år att slå de där 7:32 som krävdes för seger i den där tävlingen. I februari hände det. Grymt!

(T.I.A) Allsvenskan, en division lägre

Verkligheten kommer alltid i fatt en nån gång.

Det är bara att inse, acceptera, respektera och leva med det. Igår, träning kl 20.30(!) i Bolandsskolan finns det bara ett innebandymål. 18 spelare och full ledarskapsbesättning med 6 pers får vara kreativa och hosta fram en lösning snabbt. Det nya målet blev en plint.

Ja, en helt vanlig ryss-uppfinnen gymnastikplint. Inget konstigt med det. This Is Afri... Allsvenskan.

Plinten. Säkert uppfunnen i Ryssland.

Premiärvinst!

Äntligen är serien igång och äntligen har vi tagit våra första poäng i allsvenskan 11/12. Året då det "nya FBC Uppsala" ska bevisa att de inte är ett strykgäng utan faktiskt rätt så bra.

Vi låter highlightsen tala för sig idag så hörs vi snart igen!

Första inlägget

Välkommen hit ska du vara. Detta är KRIK Karlstads blogg. Vår lokalavdelning innebär för oss att vi, ett gäng friidrottare, träffas en gång i veckan för att ha bönis - vi pratar om allt som mer eller mindre handlar om Jesus, våra liv, olika funderingar, läser Bibeln och sedan avslutar vi med att be tillsammans.

fr v. Johan A, Elina, Elisabeth,
Therése, Johan O,
Tomas O (stående).

Vi är som sagt ett gäng friidrottare som har startat denna bönegrupp och den har funnits i över 3 år. Människor har kommit och flyttat, och idag består vi av 6 glada människor. Vi heter Johan Andersson, Elisabeth Höglund, Tomas Olsson, Johan Olsson Therése Lindhe och Elina Palmquist. Ibland kommer det också folk och hälsar på oss, vilket är himla kul och absolut något vi vill se mer av. Jag kanske ska tillägga att det var genom denna bönegrupp som jag själv kom till tro för ungefär två och ett halvt år sedan. Så att det kommer folk och hälsar på är kul, tro mig, jag har själv varit en rätt onyfiken ”besökare” som insåg att det gjorde all skillnad i världen att jag kom och spanade in läget i den lägenhet där det för mig verkade pågå något ganska mystiskt.  

Från och med nu har vi i KRIK Karlstad ambitionen att berätta för alla som vill höra (läs:läsa), vad vi gör & planerar att göra, tänker & tycker om saker, och helt enkelt bara skriva några rader om vad som händer oss i KRIK Karlstad. Saker som har med allt mellan Gud och inget att göra.

KRIK-löpet som genererade ungefär 10 000kr till BIAL

Vår bönegrupps-historia är att vi förutom dessa bönegrupper (onsdagar 20.00-22.00) också har haft för oss en del andra grejer. Under året som har gått fram till detta års höstuppstart har KRIK Karlstad funnits med på Allhelgonalägret på Sandvikengården, utanför Arvika. Där arrangerade vi ett Idrottsseminarium, en öppen fritidsaktivitet och ett KRIK-löp där vi samlade in pengar till BIAL  (Barn I Alla Länder – verkar för att barn ska få lära känna Jesus, Salt/EFS).

Vi hade under våren också ett alldeles eget KRIK OPEN Karlstad, en innebandy-turnering där 12 lag kämpade mot varandra i svett och glädje och som blev en riktig succé. 

Det vinnande laget i kategorin "Bästa Utklädnad".
KRIK OPEN Karlstad 2011
Lagnamn: Din mamma i rymden

"Det var underbart att se så många engagera sig så djup i något så fascinerande trivialt som en liten vit boll med hål i! Men, vi tänker att det händer något mer när människor möts på detta sätt och får svettas lite ihop. Något som går utanför den vanliga vardagslunken och som öppnar upp för möjligheten till nya perspektiv och relationer. Något som kan föra mig närmre dig
och samtidigt skapa unika förutsättning att dela erfarenheter av blod, svett och tårar med JESUS!"
Läs hela resumén av KRIK OPEN Karlstad 2011 på
http://www.krik.se/index.php?option=com_content&task=view&id=856&Itemid=1

 

Båda dessa event kommer att äga rum även 2011/2012. Alltså kommer vi under hösten återigen att vara med på Allhelgonalägret, v44, utanför Arvika, och anordna ett KRIK OPEN Karlstad – andra upplagan. Det finns också andra spännande planer och om dessa blir av återstår att se. Förutom dessa grejer händer det också en del av lite mer vardaglig börd, t.ex. en sommargrill eller två, och så får man ju inte glömma att vi som KRIKare tar med oss det faktum att vi tror på Jesus vart vi än går och vad vi än må göra, om vi så ser en film eller tävlar i en SM-final. Överallt är vår tro med oss och därmed också Jesus – Gud själv, så det som händer i var och en av oss KRIKares liv händer också i KRIK Karlstads liv.

Kul att du har hittat hit! Detta blir dock slutet på vårt första inlägg,

men snart kommer det fler!

/Elina

Mål i mängder!

Under helgen som gick så sattes vi på tuffa prov när vi mötte två superligalag och en allsvensk nykomling (från superligan).

I fredags mötte vi Täby, 15-9 förlust.

Vi gjorde alltså 9 mål på ett av Sveriges absolut bästa lag, som visserligen inte alltid prioriterar defensiven, men våra kontringar satt där... Framåt är Täby dock helt magnifika och kommer bli en farlig utmanare till mitt gamla Vreta när medaljerna ska fördelas. Täby har inför i år ett helt otroligt lag på pappret. Jag har aldrig egentligen uppskattat varken deras filosofi eller spel, men man kan inte blunda för att de börjar nog få ordning på de flesta bitarna. Backen Hagert är årets nyförvärv enligt mig. Landslaget inom ett halvår, mark my words.

På lördagen slog vi TT, Tyresö Trollbäken med 9-2(!). Superliganykomlig som vann allsvenskan med minsta marginal framför FBC Uppsala förra året kommer bli ett strykgäng i superligan i år. Tyvärr men troligt.

I söndags fortsatte vi målfesten med att vinna över det forna storlaget Balrog med 11-1(!). De spelade oinspirerat och hade inga tydliga verktyg att plocka fram för att höja sig själva. Men när serien startar så tror jag nog att de fått ihop bitarna bra mycket bättre..

29 mål på tre matcher är i vilket fall väldigt bra och lovar gott inför seriepremiären mot Järfälla den 25 september. I morgon, genrep mot Alba.

Livet är skört

Dagar som dessa är hemska och förvirrande. Vi närmar oss den 11 september när vi år efter år påminns om ett par fruktansvärda incidenter som har fått förödande konsekvenser, och igår fick vi vara med om en ny fruktansvärd "september-förödelse". Sveriges älskade landslagsmålvakt i hockey, Stefan Liv gick tragiskt bort i en flygkrasch där nästan hela laget, lokomotiv Jaroslav strök med.

Jag kan inte fatta det. Ett helt professionellt hockeylag, med kända stjärnspelare och landslagsmän från stora delar av hockeyvärlden är bara borta. (Dessa liv är inte alls förmer än alla de tusentals som dör på Afrikas horn just nu.) Stefan Liv har dessutom varit en sådan person som jag tror att precis alla hockeyfans har uppskattat, även om han alltid representerat jätten HV71 i Sverige. Liv stod för nåt mer än bara hockeypatriotism. Han hade en skön distans till sin stjärnstatus och verkade vara en kille som tog livet lite som det kom och verkligen inte urtypen av idrottsstjärna. Jag tror att många "halv-intresserade" hockeyfans hade Liv som en person man lättare kunde reletera till av idrottsstjärnorna. Han var en skön personlighet, som inte förlorade sin identitet i all status och glans.

Mina tankar går idag till hans familj, anhöriga och till alla oss som kommer sakna honom som människa och spelare.

När fruktansvärda och oförstående saker inträffar som vi även drabbades av i sommar från Utøya i Norge, så vänder sig många till kyrkan och tron med sina frågor om varför detta inträffar.

Många gånger blir jag helt svarslös. Men vi ska påminna oss själva att det är inte Gud som skapat och tillverkat bomber, maskinvapen eller inte ens stora flygplan. De är alla byggda av människohand för olika syften. Människors syften och motton är sällan rakt i genom goda och hederliga och ofta så hamnar onda tankar i fel skalle och farliga vapen i fel händer...

Vad jag dock är övertygad om som kristen är att hur fel och sjukt allt än kan verka så finns det en Gud som älskar alla människor unikt och att Han kan skapa en mening och nåt gott även ur de tyngsta händelserna. När ett människoliv når sitt slut så är det inte slutet. Nåt mycket större och underbarare står och väntar på oss, och jag tror att alla människor på olika sätt får möjligheten att tacka ja eller nej till det. I livet finns inga garantier på långt liv och underbara upplevelser, eftersom varje dag kan vara vår sista. De åtråvärda garantierna hittar vi bara hos Gud.

Nya utmaningar!

Efter min andra raka guldsäsong i Storvreta så är jag en av de mest priviligerade innebandyspelarna som finns. Att ha fått vinna 3 guld på två säsonger i en av Sveriges största klubbar, som aldrig någonsin hade varken varit i final eller tagit några titlar innan mitt första år i klubben, har varit några helt otroliga upplevelser. Det är få förunnat och man är enormt tacksam att man har kunnat vara med och bidra. För det är just det som är Storvretas styrka, alla bidrar med sitt. Alla har, under min tid i klubben, verkligen fokuserat på att göra sin uppgift till 100% och sedan också förvänta sig att lagkompisarna gör det samma. Det är så man får till en vinnarkultur och en vinnarmaskin. Och det är helt otroligt att vara en del av..

Trots det, dessa underbara upplevelser så tackade jag nej till ett par nya kontraktsförslag från klubben eftersom jag kände att, den rollen som jag hade gjort 100% i två år, var för lite utmanande för mig personligen att göra i två år till. Jag var väldigt tydlig med att jag ville ha större ansvar, större personliga utmaningar, en större kostym att fylla. När man har den "kravbilden" klar för sig som elitidrottare så får man också vara beredd på att få en kall hand tillbaka. Vi ser det om och om igen i idrottsvärlden. Spelare som byter klubb eftersom de önskar en större motivation och en större personlig utmaning. Vissa spelare är helt beroende av det, för att känna att man ständigt utvecklas och kan gå framåt, medan andra kan vara rätt nöjda med att bara få vara med kring det sociala i en klubb. Jag är rätt säker på att jag hittat mig själv i den första typen av person, som behöver en stor personlig utmaning framför mig för att kunna bli 100% motiverad.

När jag då fick möjlighet att återigen bli spelande tränare, denna gången i ett allsvenskt lag och tillika en "topp-20 klubb" i Sverige FBC Uppsala, så kände jag direkt att här ligger en stor personlig utmaning som jag verkligen kan bli motiverad av. Att få fortsätta utvecklas som elitspelare och samtidigt kunna vara med och påverka många andra duktiga, flest yngre innebandyspelare, till att nå toppen känns inspirerande.

Så har det också börjat. Riktigt kul och jag tror att det kan bli en väldigt spännande säsong.

Häng med!

Vi kör hela sommaren på en gång!

Många är dom som hackat på sommaruppdateringen på KRIK-bloggen.

Ja, med all rätt kanske. Fast skrev jag inte där i april nån gång att innebandysäsongen faktiskt är över, den slutar där nånstans, och ja, hur mycket annat kul tror ni jag har att skriva om?...

Jo, helt rätt. Faktiskt har haft jag sjukt mycket att skriva om i sommar, men det har helt enkelt inte blivit av. Ett axplock av de senaste månaderna kommer här:

Norgevecka hos svärföräldrar och våra vänner i Stavanger. Höjdpunkt var när jag fick 8 öringar på en dryg timme. 2 av 52 veckor totalt på ett år i Norge är alldeles för lite.

TOUCHDOWN! - KRIKs fetaste läger hittills, i Uppsala och med goa deltagare från hela Sverige.

JORDANIEN - Ett helt magiskt land i hjärtat av mellanöstern. Fick några helt otroliga och livsförvandlande upplevelser där nere när jag och Cec hälsade på vår kära vän Angelica och äventyrade hela ökenlandskapet, Petra, röda- och döda havet och körde bil i Amman...

Bröllop. Bror Daniel fick sin Emelie och jag o Cec var värdar för festen vilket var en stor ära. Mäktigt!

VEN - Denna underbara skånska/danska(?) ö. Heldag med päronen.

Dop - för Maja som vi nu är faddrar till. :)

Överraskningsfest för frugan(24)! - Så sjukt kul att ljuga hela dagen när det leder till en sjukt go fest på kvällen... :)

FRIZON - KRIK var medarrangör till "Kristen Cup", med över 2 000(?) åskådare... Succé!

Uppsala och inleder "jobbet" som spelande assisterande tränare i FBC Uppsala. - Otroligt kul att träffa killarna och jag känner mig taggad för uppgiften. 3 veckor till seriepremiär mot Järfälla nu... Mycket mer om det senare.

På toppen av Petra framför en "treasure-port"

Anton & Maja, sådär söta...

Husband ´n Wife

Mor & Cec på Ven..

Ha en fin helg!