Är rätt dålig på det där med fasta. När jag tränade som mest var inte matfasta något alternativ för mig, och i den kyrka jag vuxit upp har sällan fasta varit något man pratat om utan snarare hållit det för sig själv... antagligen med Jesu ord i Matteus kapitel 6 versarna 16-18 som grund: "När ni fastar, se då inte dystra ut som hycklarna, som vanställer sitt utseende för att människorna skall se att de fastar. Sannerligen, de har redan fått ut sin lön. Nej, när du fastar, smörj in ditt hår och tvätta ditt ansikte, så att inte människorna ser att du fastar, utan bara din fader i det fördolda. Då skall din fader, som ser i det fördolda, belöna dig."
Eftersom jag inte känt att det varit naturligt att prata med andra om fastan, om alternativa sätt, hur de får det att fungera i sina egna liv, eller varför man ens ska fasta - vilket man verkar ska; Jesus säger ju liksom "När ni fastar...", så har det snarare blivit att jag med lite dåligt samvete hoppat över den detaljen i min relation med Gud.
Men på senare tid har jag nästan lite avundsjukt lyssnat till hur fastan fungerar i andras liv - för det finns faktiskt de som pratar om det som för mig hamnat i någon "privat fåra" av livet och tron... människor som jag vet inte gör det för att visa sig extra duktiga - vilket jag uppfattar att Jesu poäng i matteus-versarna ovan handlar om - utan utifrån ett naturligt sätt att leva det kristna livet i gemenskap med andra och där man hjälper varandra med de sakerna som är svåra att få till...
Så under fasteperioden nu innan påsk tog jag några stapplande steg i att upptäcka den här praktiken i det kristna livet; att avstå från något som tar mycket av min tid och uppmärksamhet i vardagen och ge Gud det utrymme istället.
Min fasta bestod av att ta en paus från Bloglovin'. Jag läser en hel massa bloggar av allt mellan himmel och jord - och ersatte den tiden med mer eller mindre kvalitativ tid med Gud.
Mitt automatiska in-klickande gick ganska fort över, och faktiskt så tyckte jag det kändes som en allt för lätt utmaning #fröken-tävlingsmänniska.
Men vad hände nu när jag gick in på min blogglista efter fastetidens slut?
Jo, helt plötsligt så börjar jag fundera på vad det är för bloggar jag läser, vad jag dagligen stoppar i mig av information och fick rensa bort en hel massa som jag så tydligt märkte inte har en positiv effekt på mig.
Är tacksam till Gud för nya perspektiv som även får justera - om än en liten del av min vardag - som antagligen haft mer påverkan än jag trott. Så tack Gud!
Jag ber om ursäkt för ett alldeles förlångt inlägg i textmassa...
