I Höstas gick det väldigt tydligt grus i maskineriet efter att vi vunnit, först SM-guldet några månader tidigare, men också Europacupguldet. Utmattningen efter de prestationerna var enorm. Det var inte många i laget som direkt var sugna på att komma till måndagsträningen efter Lettlands-äventyret eller ta det jobb som krävs för att slå Dalen hemma, Linköping borta osv...
Det ledde till FYRA raka förluster och Oops, redan i oktober hade vi förlorat lika många matcher som vi gjorde under hela förra säsongen inklusive slutspel...
Det skrevs om KRIS i Storvreta, och det med all rätt, och vi blev hårt ifrågasatta om det möjligt fanns något krut kvar i det röda lokomotivet.
Men nu! Några månader senare, början på 2011 så har lokomotivet börjat rulla igen. Det som gjorde oss till Svenska mästare 2010 har börjat visa sig även i årets spel. Förra veckan kunde vi lägga tre viktiga matcher bakom oss, med två vinster som resultat. Mot Warberg fick vi ge oss med 5-6 i en stenhård TV-match. Men jag vet inte hur många tittare som egentligen kan hålla med om att det var ett rättvist resultat? Kanske en och annan blåhjärtad, men alla såg nog att Storvreta är på gång.
Av bara farten skickade vi hem Täby med 6-3, och sedan åkte vi hem till Holtz-land i och slog Mora med 13-5. Rekord i antal gjorda mål i ssl för Vreta?...
Undar om den fd Storvreta-krigaren Mikulski är nöjd med bytet till Täby?
Strax innan jul gav vi också stora styrkebesked genom att vi daskade till AIK på bortaplan och slog enkelt Pixbo hemma.. Det blev därmed en sköön julledighet med lite heder återupprättad.
Själv kunde jag inte vara med o bidra mot Warbeg eftersom jag har varit ledig från innebandyn i ca två veckor innan det och sysslat med mycket annat.. Vadå? Kan du få bildbevis på senare i bloggen.. :)
Glid i frid!
foto: Jesper Mattsson.
