Är en fråga jag ofta får... och ärligt talat så tycker jag den är lite konstig... för vad är det egentligen man undrar??Kan man vara kristen och träna? Kan man vara kristen och ha roligt? Kan man vara kristen och umgås med människor som inte räknar med Gud i sin vardag? Kan man vara kristen och ha vänner som är lesbiska? Kan man vara kristen och leva vardagsliv?
Ja, varför skulle man inte?
Hade jag däremot fått frågan om man kan vara kristen på egenhand så kan jag bestämt svara: "nej, det tror jag inte fungerar särskilt bra." Skulle bland annat vara svårt att lyssna till Guds tilltal genom bibelordet och applicera det på sitt eget liv eftersom det handlar så supermycket om hur Gud verkar i gemenskapen och att det är där tron och livet formas tillsammans med andra kristna.
Om jag ändå ska svara på frågan så är mitt svar: Jag kunde iallafall det. P.g.a att jag hade en församling och vänner som supportade mitt idrottande och mina val och där jag aldrig behövde välja mellan idrotten och församlingen, utan fick hjälp att hitta andra vägar för församlingsengagemang och att vara en del av församlingsgemenskapen.
Och tänk för den delen på alla goda vänner jag fått som berikat och fortfarande berikar mitt liv, på de tillfällen jag haft möjlighet att dela tron och livet med Gud med människor som kanske inte kommer i kontakt med det på annat håll, försökt stå för en annan värdegrund än den som är beroende av prestation och i särskilda situationer fått försöka ge tröst och hopp utifrån att jag tror livet har en djupare mening än de öde som ibland drabbar oss.
