Lästips.

Det blir lite förlite bloggande just nu men det är ju så hejdlöst vad mycket det blir att avsluta i skolan så här när terminen börjar närma sig sitt slut.

Förra sommaren märkte jag att jag blivit en sån här som tycker det är nice med sommarläsning! Ni vet, hängmatta och en god bok...

Här kommer några boktips från min plugg-hög som är utmanande och inspirerande:

Kom som du är - inga perfekta människor är tillåtna av John Burke

Tillsammans: nitton livsviktiga saker kristna gör när de möts av Emmanuel Bäckryd

Mer redo än du anar: att samtala om kristen tro i vår tid av Brian D. McLaren

Ska vi trösta förlorarna?

Var högtryck på Allstar sportbar igår och vi njöt av att se Sverige spela hem VM-guldet på hemmaplan några ynka mil söderut!
Men faktiskt så led jag ett ögonblick lite med Schweiz efter den turnering de gjort.

Det får mig att tänka på en hemmaseger vi tog med Ö-vik! På papperet var vi nog nederlagstippade mot de flesta lagen i serien den säsongen... men när slutsignalen ljöd efter matchen hade vi tagit ännu en otippad seger - otroligt glad och nöjd med prestationen mötte jag upp mina vänners barn halvvägs på planen som var helt ivriga att gratulera... efter att segerruset avtagit lite frågar nioåriga Johannes: "ska vi gå och trösta de andra nu?"
Lite halvjobbigt läge att förklara för en empatisk nioåring att så är spelet - det handlar om att vinna eller förlora... men snälla kan jag få attityden och hjärtat?!

Gratulerar med dagen Norge.

Jag tycker det är hejjigt värre! Sedan jag fått norska vänner så har jag firat Norges nationaldag mer än vår egen.

I år är de dock på vift - men det känns ändå lite festligare än vanligt här.

Kan även bero på sommarvärme, sol och roliga arbetsuppgifter.

Jag håller på att sammanställa en undersökning jag gjort med våra hemgruppsledare i kyrkan. Och tycker det är så spännande att se hur tron och ivern efter växt i relationen till Gud i gemenskapen med andra människor kan hålla genom livets olika skiften och situationer, och jag är djupt imponerad av våra ledare som använder den kreativitet Gud har lagt ner för att få det att fungera!

Här finns allt från studenter, småbarnsföräldrar, Knivsta-bor, pensionärer, nytronende och andra som inte vet av något annat än livet med Gud, medelålders och arbetande, församlingsledare och icke troende som regelbundet träffas för att dela livet och hjälpa varandra att växa i tro och överlåtelse till Jesus.

Gud så bra!

Det är regnigt här idag. Meeen... på kontoret är det stor glädje, förundran och tacksamhet över att vår Gud är så god och drar människor - alltså vanliga svenskar och vanliga nysvenskar - som inte har kommit i kontakt med honom tidigare till sig!

Visst är det underbart, uppmuntrande och utmanande!

Har du någon i din närhet som skulle få lära känna Jesus?

Vad tror du är din roll i det?

Eller håller du på att utforska tron och det kristna livet? Keep it up - du är i gott sällskap! 

Bekymren.

Idag behöver jag läsa och ta till mig: 

25 bekymra er inte för mat och dryck att leva av eller för kläder att sätta på kroppen. Är inte livet mer än födan och kroppen mer än kläderna? 26 Se på himlens fåglar, de sår inte, skördar inte och samlar inte i lador, men er himmelske fader föder dem. Är inte ni värda mycket mer än de? 27 Vem av er kan med sina bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd? 28 Och varför bekymrar ni er för kläder? Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. 29 Men jag säger er: inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. 30 Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset på ängen, som i dag finns till och i morgon stoppas i ugnen, skall han då inte ha kläder åt er, ni trossvaga? 31 Gör er därför inga bekymmer, fråga inte: Vad skall vi äta? Vad skall vi dricka? Vad skall vi ta på oss? 32 Allt sådant jagar hedningarna efter. Men er himmelske fader vet att ni behöver allt detta. 33 Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. 34 Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.

 Matteus evangelium kapitel 6

Jag trodde att den här vad-händer-nästa-termin-nojan skulle försvinna med åldern, men tydligen inte ännu! 

Tack och lov så vet jag ju i alla fall vad jag gör de närmsta åren och var jag ska vara men det finns tydligen en hel del andra saker som kan bekymra... 

B t w så gillar jag den här texten i sammanhanget; oavsett var och vad så:

Gör allt för att den stad jag har deporterat er till skall blomstra, och be till Herren för den. Ty dess välgång är er välgång.

Jeremia kapitel 29 vers 7

Kan man vara kristen och elitidrottare?

Är en fråga jag ofta får... och ärligt talat så tycker jag den är lite konstig... för vad är det egentligen man undrar??
Kan man vara kristen och träna? Kan man vara kristen och ha roligt? Kan man vara kristen och umgås med människor som inte räknar med Gud i sin vardag? Kan man vara kristen och ha vänner som är lesbiska? Kan man vara kristen och leva vardagsliv?

Ja, varför skulle man inte? 

Hade jag däremot fått frågan om man kan vara kristen på egenhand så kan jag bestämt svara: "nej, det tror jag inte fungerar särskilt bra." Skulle bland annat vara svårt att lyssna till Guds tilltal genom bibelordet och applicera det på sitt eget liv eftersom det handlar så supermycket om hur Gud verkar i gemenskapen och att det är där tron och livet formas tillsammans med andra kristna.

Om jag ändå ska svara på frågan så är mitt svar: Jag kunde iallafall det. P.g.a att jag hade en församling och vänner som supportade mitt idrottande och mina val och där jag aldrig behövde välja mellan idrotten och församlingen, utan fick hjälp att hitta andra vägar för församlingsengagemang och att vara en del av församlingsgemenskapen.

Och tänk för den delen på alla goda vänner jag fått som berikat och fortfarande berikar mitt liv, på de tillfällen jag haft möjlighet att dela tron och livet med Gud med människor som kanske inte kommer i kontakt med det på annat håll, försökt stå för en annan värdegrund än den som är beroende av prestation och i särskilda situationer fått försöka ge tröst och hopp utifrån att jag tror livet har en djupare mening än de öde som ibland drabbar oss.

Maj alltså; jag gör samma insikt varje år.

Idag sitter jag ute i solen och skriver intervju-underlag. Jag håller på  att titta på hur vi kan arbeta med hemgrupperna i vår församling. Sånt gillar jag!

Maj är en konstig månad... Det finns nog ingen gång på hela året som det hopar sig som det gör i maj. Almanackan är full på ett helt annat sätt en resten av året och att-göra-listan betydligt längre... men också betydligt mer effektiv...
För samtidigt har man - för att tala för alla - all tid i världen att sitta ute till långt in på kvällen med goda vänner, det är nu man gör sig för och lagar goda ta-med-ut-middagar eller lägger kött i marinad en hel dag (!) innan det ska grillas. Det är nu man lyckas planera in saker långt i förväg (vilket man annars inte gör om man är student i Uppsala). Det är nu man passar på att umgås med de människor som man aldrig hinner träffa annars, för att inte tala om de man umgås med större delen av tiden i övrigt!

Det är nu man njuter av livet! Maj, du är underbar... och ganska märklig.