Idag röt jag ifrån till en fördomsfull och smått främlingsfientlig tant när jag tillsammans med femtio andra stressade människor köade till ULs kundtjänst.
Man får göra sådant. Och jag tror man bör göra det oftare.
Särskilt om det finns ytterligare irriterade människor runt omkring som kan ha liknade icke-särskilt-medmänskliga tankar.
Usch. Väl på bussen kommer en tår.
Tack Gud att du älskar varenda människa precis lika mycket och ser till oss var och en. Och hjälp oss extra mycket att se på människor med annan bakgrund och annat sätt att fungera än oss själva på det sätt som du ser på dem. Likvärdiga, älskade och betydelsefulla.