Maj månad är ju vilotid för en innebandyspelare (enda månaden på året) så därför har också bloggandet blivit lite vilande. Men tanken är att jag ska fortsätta men givetvis blir det mer när säsongen är igång.
Vad händer för mig nu då?
Jag har tyvärr fått beskedet från Storvreta att vi hade olika tankar om min roll i laget inför nästa säsong och därför har jag inte blivit erbjuden ett nytt kontrakt. Innan slutspelet tackade jag dock nej till två kontraktsförslag, eftersom de innebar att jag blev erbjuden samma roll i laget som de tidigare två säsongerna. Jag gjorde väldigt klart för mig att jag var intresserad av att ta nya kliv och få en större personlig utmaning i form av att ingå på de främre backplatserna till nästa säsong, i alla fall bad jag om att få ett samtal och en dialog kring hur jag önskar få motivation till ett nytt kontrakt. En tydligare roll helt enkelt, en större kostym att fylla.
Jag känner mig redo, jag vill bidra ännu mer och är hungrig på att utvecklas vidare som innebandyspelare. För att utvecklas krävs förtroende och speltid. Förtroende har jag hela tiden fått i klubben, men speltid egentligen väldigt begränsat, eftersom så fort det blir avgörande läge så väljer man som vinnar- och mästarklubb att gå ner på folk.
Att få besked om att andra, de som bestämmer, inte har samma synsätt som mig har jag inte alls svårt att acceptera, tvärtom så är jag bra på att förstå hur andra kan tänka. Men när dialogen uteblir och man inte får svar på sina frågor, då kan det vara svårt att släppa saker och ting och bara gå vidare.
Trots allt måste jag vara enormt nöjd med senaste säsongen, som var min första någonsin som back. Jag fick starta och spela alla matcher (förutom Helsingborg borta, haha) och vi har vunnit två guld. Europacupen var ju höjden på min säsong där jag fick förtroende på fyra backar och gjorde väldigt bra ifrån mig, i en väldigt ovan roll.
Att ha spelat i den största klubben och världens bästa lag två säsonger i rad har varit amazing, helt enormt. Lärorikt och inspirerande, varje dag på jobbet. Den bästa utmaningen för mig hade varit att få ett ökat förtroende i just det laget, men det förstår alla som är idrottsinsatta att det inte kommer av sig självt utan det är fler som måste tycka samma sak. Nu är jag alltså väldigt sugen på att få en ökad motivation i form av en personlig utmaning att återigen få vara tongivande i ett lag. Människor är olika. Många skulle hungra efter ett tredje raka SM-guld. Jag hungrar efter en stor idrottslig utmaning.
Vi hörs vidare gott folk! Frid
Peter
