Överskriften är även låttiteln på en utav Håkan Hellströms låtar, men det är inte den texten jag tänkte lägga fokus på idag.
Dessa ’’downperioder’’ som jag väljer att kalla det, brukar vara vanligt hos alla oss människor och för oss kristna kan man såklart även börja tvivla på det man tror på. Om Gud verkligen finns, varför händer det här och det här och så vidare, vad bygger jag min tro på, är det logiskt att vara kristen och så vidare.
Vad är då tvivel? Tvivel är svag, kämpande tro, står det i bibeln. Det är inte motsatsen till tro. Tro och otro är motsatser. Man kan förklara det med att ha två tankar, men man kan också säga att vara kluven, delad, att tveka, att vara oviss. På detta sätt tror jag vi alla känt någon gång och det är något man kan råka ut för. Orsakerna till tvivel kan vara många och skilja sig väsentligt. Alla människor fungerar på olika sätt och för vissa ligger tvivlet närmare till hands men det kan som sagt drabba oss alla. Det kan utlösas av saker som händer i livet som till exempel kriser, olika processer eller att man kommer i ett nytt sammanhang där det som tidigare varit självklart för en nu ifrågasätts (till exempel vid påbörjade universitetsstudier).
Som tur är avtar oftast dessa ’’downperioder’’ och när man väl hittar rätt, får svar på sina frågor och klarhet i det man suttit och tänkt på känns allt lättare och iallafall jag blir då allt mer övertygad om trovärdigheten i den kristna tron. Varje gång man faller vill Gud hjälpa dig upp igen och när du väl kommer upp känns allt mycket lättare och det var nästan bra att jag tvivlade, så kan jag känna ibland.
På ett sätt är det bra att vi undersöker vad det är vi tror på och funderar över eftersom det får oss förstå den kristna tron tydligare. Att folk tvivlat kan ju faktiskt förklaras som att man ser sin Gudstro som något viktigt, något man vill fundera över och verkligen ta på allvar. I Handbok för livet, där bibeln förklaras med tydliga fakta och genomgångar utav personer och böcker och texter. Där står det att en del av oss kommer till tro på Jesus först efter tvivel. Tvivel är bra så länge det inte övergår till en livsstil och där tron helt tas över av tvivlet och blir orubbligt. Om vi istället söker svar på de tvivel vi har och så småningom får svar och vi accepterar dessa, har däremot tvivlet fyllt en stor funktion för oss och vi har genom detta ökat vår förståelse av tron.
I bibeln är den tydligaste bilden av tvivel som finns Tomas, en utav de 12 lärljungarna. Han missade tillfället då Jesus visade sig för sina lärjungar efter uppståndelsen (Johannes 20:24-29). De andre hade sett Jesus efter korsfästelsen men han kunde bara inte tro detta. Tomas hade varit med om att Jesus uppväckt döda men att Jesus själv uppstått var svårt att tro. "Om jag inte får se spikhålen i hans händer och sticka fingret i spikhålen och sticka handen i hans sida tror jag det inte." (vers 25). Han ville ha skäl och bevis för allting. Han tvivlade för att han sökte sanningen. För Tomas var det viktigt med bevis. Det dröjde en vecka innan det skedde. Lärjungarna var tillsammans och plötsligt fanns också Jesus där. Då fick Tomas äntligen möjligheten att sticka fingrarna i spikhålen och händerna i Jesu sida. När han väl insåg att det verkligen var Jesus kom hans bekännelse. I all sin koncentration var det ett tillkännagivande av hans tro. Han som kallas Tvivlaren gav ett tydligt uttryck i Johannes evangeliet för vem Jesus verkligen är. "Min Herre och min Gud." Det är en av höjdpunkterna i Johannes-evangeliet! Tillkännagivandet av vem Jesus är - att han är Gud. I denna del utav bibeln som står i slutet utav Johannes evangeliet ger Tomas ett starkt uttryck på både sin tro och sina tvivel.
Efter att Jesus återuppstått och visat sig för lärljungarna och stora folkskaror for han upp till himlen och han gör detta framför lärljungarnas ögon. Precis innan han gör detta står det så här, vilket är ett annat tydligt exempel på tvivel i bibeln:
"När de fick se honom där föll de ner och hyllade honom, men några tvivlade." (Matt 28:17) Vilka som tvivlade förtäljer inte historien, men det var "några". Kanske tog det lite tid att hinna med i de tvära kasten under påskveckan. De både hyllade honom och tvivlade. Det hindrar dock inte Jesus från att ge dem ett stort uppdrag. "Gå ut i hela världen och göra alla folk till mina lärjungar, döp dem och lär dem att hålla alla bud jag gett er..."
Det kan tyckas anmärkningsvärt att någon och några av dem som stod Jesus närmast, i den inre kretsen, som sett många under och tecken också tvivlade. Men det ena utesluter inte det andra. Det slutade dock inte där för lärjungarna, i tveksamhet och tvivel. Det fick en fortsättning. Tomas blev enligt traditionen missionär i Indien där han dog som martyr. De flesta av apostlarna blev martyrer för sin tro, i det uppdrag Jesus gav dem och de tvivel de från början kände ledde så småningom till en allt större övertygelse och tro på att Jesus var den han sade sig vara.
Andra exempel i bibeln finns också och detta visar att tvivel är ett ständigt återkommande tema och inget konstigt, men att vi också därigenom kan förstå bättre och lära oss saker.
Precis som alla kan känna sig nere ibland tror jag att vi alla kan tvivla i vår kristna tro och det finns även bra många exempel på tvivel i bibeln. Det viktiga tror jag är att inte förlora hoppet utan även om det känns tungt och tomt ibland, lita på gud och sök svaren vilket leder till svar på frågor och ett växande i relationen till Gud. ’’Be så ska ni få, sök så ska ni finna, bulta så ska dörren öppnas’’ säger Jesus och detta är hopp nog i sig.
Att fortsätta söka sanningen och fortsätta söka Gud bör vi alla göra. Om vi dessutom kan göra det tillsammans och finna kraft från varandra oavsett om det är i kyrkan, i lokalavdelningar på KRIK, i familjen, så tror jag det kommer göra dig ännu starkare och mer och mer säker i din tro på Gud. Förhoppningsvis kan ’’tvivelmolnen’’ ändra färg från mörka till vita och till att så småningom försvinna helt och göra att allting blir klarare för dig.
Ha en underbar onsdag/Johan Olsson
