Hockey

Onsdag den 7 och 14 var vi och spelade ishockey men full utrustning. En upplevelse för oss som ingen har spelat hockey tidigare.

Första gången hade vi Emeline som instruktör som spelar i Almtunas A-damlag som spelar i division 1 och dominerar(hoppas jag, annars får man väl äta upp dessa ord).

 Vi började båda gångerna med lite skridsko-övningar för att komma igång med åkandet. Enligt vissa andra så kunde redan jag, Jakob, Daniel och Mattias för att vi kommer från Örnsköldsvik(hockeys huvudstad, och jag måste hålla med;))

Efter övningarna så körde vi lite lekar, typ under hökens vingar kom och

taggen, några klassiker. För att sen avsluta med hockeymatch. Det kanske inte var i nivå med Elitserien men i snudd med division 1 skulle jag nog säga……… eller kanske inte. Men efter bara ca 3 timmar hockey har man faktiskt blivit snäppet bättre än innan årets start. Mission accomplished. 

KRIK Open 2012

Bättre sent än aldrig är ett uttryck som passar väl in i många situationer; både för detta blogginlägg, som borde kommit upp för länge sedan (men blivit försenat på grund av min dåliga ovana att skjuta upp saker) men även för arbetet inför Uppsalas första KRIK Open som vi i KRIK-spåret anordnade för drygt två veckor sedan. Jag, som aldrig varit med och arrangerat något större än FIFA-kvällar med ett tiotal polare, kom snabbt på hur mycket arbete det faktiskt är att planera något så pass stort: Uppgifter ska fördelas, samtal ska ringas, kommunalarbetare ska smöras för (tack Nadine) och en hel massa korv, läsk och bullar ska köpas in/bakas. Tack och lov att både Oscar (tillika organiseringsproffset) och Filip hade arrangerat KRIK Opens tidigare och på grund av detta så gick allt lite smidigare.   

En sådan här använde vi mycket i planeringen

Efter det inledande planeringsmötet där det bestämdes att vi skulle lira innebandy så var prio ett att skaffa en hall. Några samtal senare så stod det klart att varenda respektabel hall i hela Uppsala var uppbokad fram till domedagen (en av nackdelarna med att bo i en innebandystad) och att vår enda chans var en avbokning eller att någon regelbunden hallockupant hade träningsuppehåll. Det var nu någon kläckte idén om att ha turneringen på natten istället. Efter det ovannämnda smörandet för kommunens halluthyrningssamordnare så blev hallen i Stenhagen bildnings- och kulturcentrum bokad mellan tio på kvällen och sex på morgonen och nu återstod bara allt annat, vilket skulle visa sig vara allt annat än ”bara”.

Det största problemet som vi stötte på var marknadsföringen som jag själv var ansvarig för. Vi skulle främst rikta oss till högstadie- och gymnasieungdomar samt konfirmander och det bästa sättet att få kontakt med folk är ju att prata direkt med dem. Det tog dock tid att få all information rörande turneringen klar och innan det så kunde vi inte beställa de affischer och flyers som vi behövde när vi skulle prata till ungdomarna. När vi slutligen beställt dem så tog det ett tag innan de var klara och då var det dags för höstlov vilket innebar att de flesta i vår målgrupp var lediga från skolan. Detta försenade marknadsföringen med ännu en vecka och när vi äntligen kunde börja åka runt till skolor och gymnasier så var det bara lite drygt två veckor kvar tills turneringsdagen. Anmälningarna till turneringen dröjde ett bra tag, när vi med bara drygt en vecka kvar inte fått in ett enda lag så såg det rätt mörkt ut. De sista dagarna kom det dock in tillräckligt med lag för att genomföra turneringen, även om den blev mindre än vi först räknat med (åtta lag närmare bestämt), och när dagen väl kom så var vi så förberedda som vi kunde vara under omständigheterna. 

Blir ni inte lockade?

När vi anlände till hallen strax efter nio på turneringsdagen så kände sig nog alla, inklusive alla våra underbara medstudenter på bibelskolan som erbjudit sig att hjälpa till, någorlunda säkra på vad de skulle göra. Den säkra stämningen försvann dock ganska fort när vi först upptäckte att hallen redan var upptagen av ett gäng fotbollsspelare som hade fått lov att vara där. När de vänligt men bestämt körts ut så upptäckte vi också att den salen som vi skulle hämta bord och stolar (som behövdes till kiosk, sekretariat m.m.) från var låst eftersom den fritidsgård som vanligtvis brukar hålla till där var inställd. 

Efter några samtal till först vaktmästare och sen jourhavande Securitasvakt (än en gång, tack Nadine) så var det problemet löst, men detta hade sinkat oss och nu började paniken så smått infinna sig. Alla drog in i hallen för att börja ordna med sitt ansvarsområde och snart började leken ”Yra höns”. Frågan ”Är det någon som sett var tejpen är nånstans?” ställdes nog fler gånger än vad som hade varit godkänt i en Galenskaparna-sketch och då alldeles för många varit flitiga besökare i KRIK-shopen så tog det ett tag att lista ut vilken gympabag i den stora väskhögen som innehöll vad. Mot alla odds så hann vi dock få det mesta ordnat innan alltför många lag hunnit dit och LärarDaniel sade sig inte ha märkt av någon stress när han väl dök upp, vilket väl får räknas som ett gott nog facit.

Under tiden vi andra fixade med det sista i hallen så satt Charlotta och Johanna i korridoren och tog emot de nyankomna lagen. Ett efter ett anlände dem tills bara tre stycken återstod, efter ytterligare några samtal (du borde verkligen få någonting för alla dina samtal Nadine, en glass såhär i vintertider kanske?) så stod det klart att ett lag var på väg och ett lag hade ”glömt” att avanmäla. Det tredje laget som vi inte fick tag på dök upp strax efteråt. Jag, Nadine, Pidde och LärarDaniel fick sätta ihop ett extralag för att vikariera för laget som försvann och min käre far fick då rycka in och skjutsa min träningsbag till hallen. 

En Adidasbag är lättare att hitta än en KRIK-bag

Kvällen inleddes med ett fint intro som Tomas R klippt ihop och lagt till text till, ett nervöst konferencierande av undertecknad och diverse genomgångar av vad KRIK är, vad säkerhet är, och vad innebandy inte är (även kallat regelbrott). När vi sedan bett en bön för turneringen så drog KRIK Open Uppsala 2012 ÄNTLIGEN igång.

LärarDaniel informerar om KRIK

Själva turneringen löpte ganska smärtfritt, åtminstone för de som slapp göra ett besök hos sjukvårdsansvarige Nadine. En hög matchfrekvens kombinerat med Pannkakskyrkans gratismat gjorde dock att kioskpersonalen hade en relativ lugn kväll och det myckna gotteriet som blev över blev en inte så liten plump i det ekonomiska protokollet. 

Vad får det lov att vara?

Mellan matcherna så underhöll spelare och publik sig i vårt Happeningsområde innehållande nyss nämnda kiosk och Pannkakskyrka, en tv-spelshörna som inte låg i en hörna och ett fotbollstrixningsområde. 

Lite virtuell fotboll är aldrig fel

 

Pannkakskyrkan - The indoor version

 

Stämningen var mycket god både av och på plan, även om det var vissa lag som tyckte lite mindre om domsluten då och då (ja, jag tänker på er Korinterna). Match efter match spelades färdigt och snart var det dags för slutspel där man antingen fick spela i A- eller B-slutspel. 

Game on!

Efter att båda semifinalerna och B-slutspelsfinalen spelats så var tiden inne för le plus grand match, el más grande juego, ang pinakamalaking laro (gissa det språket den som kan) - finalen i A-slutspelet. Hela hallen samlas kring en liten plan för att se vem som skulle ta hem den hett eftertraktade KRIK Open-pokalen. Blir det unga Vaksala som vinner eller väger erfarenheten hos det något äldre Lag Sol över? Alla är så betagna av stundens allvar att ingen kommer ihåg att ta några bilder på själva finalen (så om någon mot förmodan ändå fotade lite så tas bilderna tacksamt emot på mejlen krik-sparet@krik.se).

Vaksala värmer upp inför finalen

 

Finalen blev hård och jämn, två domare krävs för att hålla spelarna på rätt sida regelboken. Initiativet går fram och tillbaka och matchen går slutligen till förlängning. I förlängningen så visar Lag Sol att aningen äldre faktiskt är äldst och smäller snyggt in vinnarmålet som gör dem historiska som de första vinnarna någonsin av KRIK Open Uppsala. Man gratulerar!

Natt ute, ljust inne, Lag Sol vann och de har sol i sinne. (Hötorgspoesi at it’s finest)

Efter att Lag Sol hyllats för vinstens och övriga lag tackats för deras insats så avslutas turneringen och lagen retirerar några timmar tidigare än planerat (pga att antalet lag minskat från planerade 20 till de åtta det till slut blev) till omklädningsrummen för att duscha, byta om och åka hem. För oss arrangörer och funktionärer väntade dock en del uppröjning, städning, tillbakabäranden av bord och ett högt tjutande larm (som emellertid kunde stängas av Securitaskillen som då var på plats) innan vi kunde, trötta men nöjda, åka hem och krypa ner i våra varma mysiga sängar för några timmars sömn. Om man nu inte som jag behövde duscha innan man gick och la sig vilket gjorde att jag knappt hann somna innan klockan skulle ringa 6.30 på morgonen för att få upp mig till bibelskolan.

Jag kommer inte ihåg något från den måndagen. Om det berodde på ett mer eller mindre planerat hemvarande eller att mina hjärnceller bestämde sig för att sova vidare vet jag inte. Dock vet jag att när vi kör KRIK Open på nytt i vår, då blir det definitivt ingen natturnering. För på natten, då vill jag sova!

KRIK-natten slut och inte en blund,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova på Johannelund,
långt efter midnatsstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
ej någon snö på fur och gran,
tegelpannor på taken.
Endast Grahnen är vaken.

 

/ Johannes Grahn
KRIK-Spåret Uppsala